Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förutbestämdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jonas gnällde, och ingenting smakade honom.
— Förkylning, menade en grannmora, ge’n nånting varmt!
— Tannsjuka. Det går nog öfver, tröstade en
annan.
— Du ska’ få si, att gossen har gått å »råka
i», å då blir bäst ställa å »kasta ut» för’n, tillrådde
ett gammalt klokhufvud.
De flesta däremot förmenade, att pojken bara
var lite bortskämd och elak. »Ge’n ett kok stryk
då och då. Slikt har hjälpt förr», ordinerade de.
Spännarkärngen proberade både det ena och
det andra.
Jonas bara gnydde, och föll af allt mer. Han
gitte snart inte se åt föda.
Kärngen trugade och bad — ibland trugade
hon och slog. Det hjälpte lika mycket. Han
hade nog »råkat i» mycket svårt, fattiga lifvet.
Till sist förmådde han inte skilja sig från
fällen om morgnarne, rätt så mycket bitande den
innehöll.
Och där låg han nu och tittade upp i den
svartbruna panelen med ett par stora, underligt
glänsande ögon.
Han gnydde inte, som förr, kinkade inte
vidare. Bara såg och såg och stönade litet emellanåt.
— Å, lill-Jonke! Fresta dreck lite kaffe,
gnolade den gamla, vanliga stämman. Du är nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
