Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När Brun entledigades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
voro som intvålade ... — och hvilket hjärtans
fåglajubel i alla nylöfvade björkdungar! Det var juni
då, ja ja, och juni var det inom Kari också med
blommor och kvittrande stämmor. Skulle hon glömma
en sådan färd?
Nej, hon mindes allt så väl — och aldrig intill
grånande hår och lifvets sista timme skulle hon
glömma . . . Hur hon stundtals höll sin brudgums
lediga vänstra hand i sina båda; hur hon förnam
inom sig liksom en sjungande glädjeton, som dock
inte var fri från en märkvärdig dallring af oro . . .
Och hur hon slutligen — då kyrkklockorna hördes,
minnande om det stora allvaret, som väntade —
fick ögonen simmande i tårar.
Då hade Pelle nickat godt mod åt henne; och den
blicken tyckte hon sig kunna tolka ungefär sålunda:
»håll du grytan varm; jag ska’ inte låta henne bli
tom!» Och Brun föll in med en gnäggning, ystert
och kraftigt, som han velat säga: »håll bara häcken
full och plogen lagom djupt, så ska jag dra för er
båda!» — Himmelens Gud, hvilken färd! — —
Skulle han komma att långpinas, få ligga länge
och sparka under ovana händer. . .? Åh, de måtte
väl i all världen ha vett ta Långåsa-gubben till
hjälp, han som var rapp och van vid sådant. Men
hon gitte inte fråga, kände sig så ledsen och förbi.
Aldrig kunde hon förgäta ändå ... — hvilken
tillgifvenhet, hvilket förstånd! En sådan — — å!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
