Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När Brun entledigades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Är det sex — nej, vänta, tio år sedan är det
visst. . . Där kommer ett lass skramlande hem på
gården, midt i natten. Foran väntades först da’n
därpå. En häst gnäggar, gnäggar gång på gång,
men ingenting vidare höres. — »Du måste gå ut
och se efter, hur det är fatt, du far!» — Han före
ut och hon efter, med lykta i hand. — Ser man på!
Drängen stup full på lasset.. Tömmarne hade någon
barmhärtig människa bundit upp, och så hade hästen
gått två mil i kolsvarta höstnatten en eländig byväg.
Och inte en eker bräckt, inte en sölja sprängd.
Nå, än den där gången på isen då? Mildaste!
Det var den där fasliga vintern, tövädersvintern, då
så många människor kommo ned sig på de usla
isarne. — Fram måste de; finns ingen annan väg
från finnskogen, stackars folk! — Hur kunde hästen
veta att väja för åmynningen och leta sig fram
mellan stenarne till lands?
Barnen hade länge tiggt att få fara tvärs öfver
till Håkans, där det fanns lekkamrater en hel svärm.
Det var något fruset på förmiddagen. — »Så ge
er af då, men kom tillbaka i god tid, eller också ligg
öfver!» . . .
Måtte inte Gud straffa Håkan i Löten som han
förtjänade den gången. Släppa barnen i väg ensamma
i släden mot kvällen. Tö och regn hela
eftermiddagen. Fjorton timmerlass brakade ned vid
sjöändan. — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
