Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När Brun entledigades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jo, det kändes, när medarne skrapade i gruset
på gården och Lill-Johan kommer inspringande och
skriker; »här ä’ vi nu, mor!»
Ack, skulle en inte minnas — så, nu stiger
drängen upp och går ut — inte minnas och hålla
ett sådant kreatur kärt, som en anhörig?
Nu smyger sig mannen ut genom dörren. Mor
tycker, att han smiter så lömskt som en tjuf, som
en missdådare nästan. Usch, det blixtrar så styggt,
det där verktyget, han bär i handen. Hon måste
vända sig bort.
De gå att afrätta nu, ja, just afrätta. De släpa
väl fram ett gammalt flak — en slädbotten är för
liten — någon håller i grimskaftet, duns! ett doft
yxhammarslag och en tung kropp, som faller på
flaket, så det brakar. Hu då!
Det trampar på trappstegen igen; ha de glömt
något? Då plär det inte gå bra. Är det färdigt?
Åhnej. Gud gifve det väl vore öfver! — Hon var
i svidande ångest.
— Nej tvi, kommer inte den där käringen i dag
igen. Kaffesjuk, förstås. Hon ska få hela
skålpundet — hela storpannan i sig, bara hon vill
knalla sig af i rappet. Isch då!
»– – Gu sinne!... Hå hå, tröttsamt i värmen!
Nej, hva’ sir ja’! Kari-mora fått nytt förklä’ igen!?
— — A så kan ja tala om att . . . Men var inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
