Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herran hafva sturan makt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta svar föranledde interpellanten att resa
sig och rekvirera kaffe öfver lag.
— Bra me’ brö’ fröken. Tjocka bullar – –
Jaså, de’ är fattigt därborta . . . Fröken, vi kan
få wienerbrö’ för 25 öre särskildt!
— D’är väl mest fiske, ni lefver på?
— Fiske i hafvit. Och så litet jord vi hafva.
Tysken hafva mycket jord.
— Tysken?
— Tyska herra. De hafva godsen, jo. Alla
de stura godsen. Tyska herra, jo.
Det var då ingen pratmakare, man träffat.
Hans svenska var ju också knagglig, ibland sökte
han förgäfves efter uttryck. Men i alla fall.
Kaffet kom, och det satte ju alltid litet lif i
spelet.
— Lägg i bra me’ socker, främling? Och så
doppa vi duktigt!
Han skulle få se, hvad gamla Sverige kunde
komma ut med, stackars karl. De skulle likasom
sätta honom i feststämning, tänkte de. Imponera
och känna sig välgörare — för billigt pris.
Korthåret lät inte truga sig . . . »Ni bjuda
så mycke» kom det blygt, i det han lite
betänksamt höll till godo och rörde om i sin kopp.
— Och så tog ni och gjorde en lusttur till
Sverige . . . En lusttur, hvar . . . Talaren strök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
