Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herran hafva sturan makt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Främlingen återhämtade sin blick från rymderna
och sänkte den — i kaffekoppen. Innehållet var
iskallt, men det tycktes inte bekomma vidare
oangenämt. Det strök med, och tilltugget gjorde
sällskap. En ny nickelkanna bars fram; det ångade
ur pipen. Innan någon hunnit räkna till tio, var
nucköbons kopp laddad igen . . . Han skulle
ändtligen bara säga ifrån, ifall det var något han önskade
så . . , En så intressant främling, tänk!
— Ja, varsgo då! . . . Ursäkta, hva’ är namnet?
— Jonas . . .
Efternamnet var omöjligt för dem att uppfatta,
det var för krångligt. Nåja, det betydde mindre
egentligen; här var ju inte fråga om
mantalsskrifning. Kunde de nu bara på lämpligt sätt ge en
ny stöt åt pendeln och få verket i gång igen —
pratmaskinen med de något rostiga kuggarne. Smörja
till lagren fanns, ångan var uppe — den pyste ur
pannpipen — ännu en gång skulle de däran . . .
Vädret var nu sådant, att det var bäst hålla sig
inne, och nog mäktade de kosta på den här kurren
några koppar surrogatspad för att fa lite
tidsfördrif. Det blef väl inte så blodigt.
— Jonas har sett mycket, så ung. Det var
nog många grymheter, många våldshandlingar, som
föröfvades därborta de där dagarne.
— Grymheter, Jo. — Herra hafva sturan makt.
Det sista kom något omotiveradt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
