Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
ANDRA KAPITLET
tillgång, äro de nedan utförligt skildrade i mera än ett afseende märkliga
sydberg — naturens drifbänkar om man så vill —, hvilka hysa talrika
sydskandinaviska arter långt norr om gränsen för dessas mera sammanhängande
utbredningsområde. Denna i våra dagar stänkvisa förekomst, hvilken till
stor del har sin orsak i ett i kap. 6 närmare omtaladt varmare skede i
vår floras historia, har beredt ganska stora svårigheter, då det gällt att
fullt förstå den nordsvenska florans reaktion mot den nutida
värmetillgången.
Äfven bland de sydskandinaviska arterna, af hvilka mera än ett
hundratal i detta arbete kommer under behandling, finner man naturligen
en stor olikhet i värmefordran de skilda arterna emellan. Från den ofvan
nämnda öfvergångsgruppen, hvilkens arter äro strödda med aftagande
frekvens mot norr, finnes en hel serie till sådana, som fordra så mycken
värme, att de blott i allra sydligaste delen af här behandlade område, i
Dalarnes och Värmlands mest gynnade sydberg, träffats å någon enstaka
lokal, medan centrum för deras utbredning ligger kring södra Östersjön
eller sydligare. Exempel äro Av ena pratensis, Carlina vulgaris,
Evony-mus europæus, Malachium aquaticum, Ranunculus polyanthemos, Sedum
rupestre, Senecio jacobcea m. fl.
Detta olika värmekraf tar sig ett ganska påfallande uttryck däri, att
många arter i de nordliga fjälldalarna äro uteslutande bundna till
sydbergens allra varmaste lokaler, i mellersta Norrland träffas de redan på
emot söder exponerade backsluttningar och andra halfgynnade lokaler,
medan de i södra Norrland växa litet hvarstädes. En sädan art är
smultronet (Fragaria vesca), om hvilket vi, på grund af att frukten är
eftersökt, har haft jämförelsevis lätt att insamla ganska ingående upplysningar.
Ett annat exempel är lönnen och hasseln, hvilka endast finnas inom
sydöstra Norrland. Utmed kusten skjuta hvarderas utbredningsområde upp
i en smal kil med långt åtskilda lokaler (kartan 4 och fig. 21), och de
äro träffade uteslutande i de varmaste bergrötterna; redan i Medelpad
och norra Hälsingland finnas enstaka skogsdungar på kullarnas
sydsluttningar, hvarest de lefva i mer eller mindre glesa löfskogsbestånd, medan
de i södra Hälsingland äfven träffas i öppnare bäckdalsbestånd.
Af det nu sagda framgår, att de sydskandinaviska arterna alla äro i
våra dagar i mer eller mindre hög grad främlingar inom den nordsvenska
vegetationen, härskarne, de i egentlig mening klimatiskt tillpassade arterna,
äro de nordiska. Inom deras område hållas vissa ståndorter af skilda
orsaker besatta dels af fjällarter såsom Saxifraga-arter m. fl. i sydbergen, Betula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
