Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
ANDRA KAPITLET
ligen typiskt i detta fall är just vårt eget land. Den långa, märkliga
utveckling landytan hos oss undergått har medfört, att detta i sällsynt
grad har en bruten terräng med stor motsättning mellan dalarnas
bottenpartier, fyllda af sjöar eller utgörande mycket vattenrika marker, och
de högre partierna med på grund af stark afrinning af den ju ganska
begränsade nederbörden frisk till rent af mycket torr mark. Inom få
länder på jorden torde de edafiskt afvikande ståndorterna ha en så stor
arealomfattning som hos oss. Man har, låt vara noggrannheten än ej kan
vara så stor, inom Nordsveriges olika delar uppskattat de öppna vattnen,
vattenväxternas hufvudtillhåll, till 5 — 8 % af landytan, kärr och mossar
till 15 — 30 % af hela arealen, medan i vissa kusttrakter hällmarkerna,
således lokaler tillgängliga endast för de allra mest torrhetsfördragande
växtarter, utgöra en mycket stor procent, gissningsvis 10—20 % eller
mera af hela ytan. Denna sällsynta olikformighet med hänsyn till den
fallna nederbördens slutliga tillgänglighet för växtvärlden inom äfven mindre
områden af landet kan icke nog kraftigt betonas, då det gäller att
bedöma vegetationens beroende af vattentillgången. Edafiska ståndorter, ä
ena sidan mycket vattenrika, å andra mycket torra, bilda de förra liksom
ett nät, de senare ett oändligt antal skilda småområden lagda öfver hela
landet mellan de till arealen vidsträcktaste ståndorter, som representera
medeltillgången af vatten, eller hvad A. F. W. SCHIMPER skulle kallat de
klimatiska ståndorterna.
Äfven beträffande dessas natur visar emellertid Nordsverige mycket
stora, ehuru ännu ej fullt kända olikheter. Det tyckes vara tämligen säkert
fastställdt, att den årliga medelnederbörden aftager från vårt områdes södra
delar — mellersta Värmland, me’lersta Dalarne och Gästrikland — där
den uppgår till 600—700 mm., mot norr, för att i nordliga Lappland
utgöra 350—400 mm. Men äfven från öster mot väster eller kanske rättare
inom fjälltrakterna från dalarnas lägre delar till skogsregionens öfre
partier och det alpina området tilltager nederbörden säkert afsevärdt med
den stigande höjden. Framtiden skall sannolikt visa, att nederbörden
inom barrskogsregionens öfversta delar och björkregionen utgör i
medeltal åtminstone 700—1000 mm., d. v. s. afsevärdt mera än annorstädes
inom nu behandlade område, något som också tryckt sin stämpel på
vegetationen.1
1 Angående de nyaste undersökningarna öfver nederbörden i Skandinavien se H.
Mohn, Nedbör i Norge (Naturen 1911, s. 113); Hydrografiska byråns årsbok 1908 och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
