Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 ANDRA KAPITLET
För arter, som skola kunna hälla ut på de starkt vattengenomsläppande
morängrus-, rullstens- eller sandmarker af växlande typ, hvilka intaga
en väsentlig del af landets areal, är det absolut nödvändigt att kunna
nedbringa viktiga sidor af lifsarbetet till ett minimum under nu nämnda
torrtider, på samma gång, som de stå beredda att omedelbart begagna
en ny arbetsmöjlighet, hvilken kommer med hvarje ny kraftigare nederbörd.
Frånsidan af denna konstruktion hos de dominerande arterna i vår
vegetation är, att den totala arbetseffekten blir rätt ringa; våra skogar växa
sakta, våra torra naturliga beten producera litet. Men å andra sidan
gifves, med de resurser växtvärlden hittills förmått skaffa sig, ingen
möjlighet att uttaga inera af ifrågavarande ståndorter.
Flertalet af vårt lands xerofyter ha därjämte ganska begränsade
värmebehof, d. v. s. de äro att hänföra till hvad som förut benämnts de
nordiska arterna eller i åtskilliga fall till fjällarterna. Såsom exempel på
utpräglade fj äll xe rofy t er kunna nämnas Dryas samt ripbäret
(Arcto-s tap hy los alpina), klockljungen (Phyllodoce cærulea), Azalea procumbens
m. fl. ericineer, äfvensom ej få fjällarter med öfvervintrande blad såsom
Rhodiola rosea, Saxifraga co ty le don m. fl.
De nordiska xerofyter na äro äfven rätt talrikt företrädda i våra
nordliga skogstrakters flora. Dit höra våra bägge viktigaste skogsträd,
framförallt tallen, men äfven granen, flertalet af de ris, som bilda
undervegetationen i våra torrare skogar: lingon, kråkbär, ljung, mjölon, linnæa,
vidare Pyrola secunda, P. minor samt en del gräs med öfvervintrande
blad (dessa bilda dock öfvergången till de nedan omtalade xerofila
tropo-fyterna) äfvensom talrika mossor och lafvar.
Det torde vara pa sin plats att här papeka, hurusom de nordiska
xerofyterna utgöra hufvuddelen af vegetationen ej blott på den torrare
fastmarken utan äfven på stora delar af de vattenrika myrmarkerna inom
öfre Sverige. Detta kan låta som en motsägelse, men orsaken ligger däri,
att det stagnerande bruna, på lösta humusämnen mycket rika vatten,
hvilket är det enda, som där stå växterna till buds, endast med stor
svårighet kan upptagas. Därför har myrarnas vegetation en fullt så xerofil
eller vattenbesparande utrustning som någonsin de torra backarnas flora.
Tallen och granen ha svårt att reda sig där, tranbär (Oxycoccus), odon
(Myrtillus uliginosa), rosling (Andromeda polifolia) erinra i byggnad
alldeles om de skogens ris som ljung, kråkbär, lingon m. fl., hvilka mer eller
mindre talrikt träffas äfven på mossarnes yta.
Ehuru bland xerofyterna de nordiska arterna fullständigt dominera,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
