Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
ANDRA KAPITLET
]>å olika sätt utrustade för att motstå eller icke motstå tontider. Arter,
som skola kunna lefva å friskare mark i ett land med så ringa nederbörd
som vårt nordsvenska skogsområdes, måste ha sina blad och skott ganska
xerofilt byggda, medan de, som lefva på en mark, i hvilken flodernas
eller sjöarnas vattenförråd ständigt håller grundvattenscirkulationen i gång,
ha stor fördel af en byggnad af dessa organ, som i hög grad närmar sig
de egentliga hydrofyternas eller vattenväxternas. Detta i all synnerhet
om de ha sitt tillhåll under trädens skugga, sä att ej ens under de
varmaste sommardagarna någon starkare direkt insolation kan skada bladen.
I sitt bekanta arbete »Plantesamfund» ansåg sig E. Warming (s. 99)
föranlåten att urskilja en ekologisk mellantyp mellan de bägge extremerna,
xerofyter och hydrofyter. Han kallade hithörande arter mesofyter och
förstod därmed sådana växter, »som äro tillpassade till medelfuktig mark
och luft, samt en mark, som icke är särdeles saltrik». Han tillägger, att
mesofyterna »hvarken i morfologiskt eller anatomiskt afseende äro särdeles
starkt eller intressant utbildade». Så är nog också fallet, men icke förty
äro arter af denna typ af stor vikt för Nordsveriges vegetation och bilda
stommen till flera af dess intressantaste växtsamhällen.
Bland Nordsveriges tropofilt utdanade växtarter torde man i
öfverensstämmelse med ofvanstående utredning vara berättigad urskilja tre
hufvudtyper: xerofila tropofyter, mesofila tropofyter och hydrofila
tropofyter.
Xerofila tropofyter äro sådana arter, som ha fasta, hårda blad
och skott med anordningar att vid behof kraftigt kunna minska
transpirationen, men som ändock vid vinterns inbrott äro nödsakade att i hög
grad reducera sin assimilations- och transpirationsyta. Detta kan ske på
väsentligen olika sätt, beroende på hvilken lifsform 1 de tillhöra.
Träd och buskar fälla sina löf, förkorka bladärren m. m., hvarigenom
bela skottsystemet omgifves af för gaser svårgenomträngliga väfnader,
genom hvilka äfven värmeförändringar jämförelsevis sakta ske. Hit äro att
räkna ett flertal viktiga nordiska arter, framförallt björken, hvars olika arter
och former få en alltmer xerofil byggnad ju nordligare utbredning de ha.
Sålunda är fjällbjörken (Bctula odorata *snbalpina Larss., Læst.J, mera
xerofilt utbildad än hufvudarten och afsevärdt mera än den sydskandinaviska
1 Angående detta ords betydelse må endast nämnas, att därmed afses inbegreppet
af växtens totala tillpassning till klimatet, detta senare ord taget i vidsträcktaste mening.
Oberoende af släktskap ha sålunda samma lifsformer ofta likartadt utseende just på den
grund, att samma inflvtelser framkallat en likartad reaktion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>