Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 ANDRA KAPITLET
»vanlig» är helt säkert i mänga fall oriktig för stora delar af de trakter
de gälla. Detta sakförhållande gör emellertid, att tiden ännu icke är mogen
för ett för framtiden bestående val af den eller de arter, som kunna ånge
den eller kanske de bägge underregioner, i hvilka det skulle vara
synnerligen önskvärdt, att det norra barrskogsområdet i vårt land uppdelades.
Terminologi.
Flera föregående författare ha genom uppdelning af florans arter i
olika grupper och dessas beläggande med skilda namn sökt gifva uttryck,
mer eller mindre målmedvetet, för synpunkter likartade dem vi ofvan
framställt. Granskar man litteraturen finner man emellertid, att mera
genomförda indelningsförsök i själfva verket äro jämförelsevis få. De vid dessa
föreslagna gruppnamnen ha sedermera af andra författare användts under
mer eller mindre noggrant fasthållande af de begrepp, som ursprungligen
fästes vid dem.
Efter G. wahlenberg synes F. W. c. areschoug ha varit den förste,
som med växtgeografiska synpunkter för ögonen uppdelade vår flora i
skilda grupper. Han urskilde en nordsibirisk, en altaisk och en
kaukasisk (eller medelhafsflore-) grupp. Redan namnen säga, att ban i dem
ville ge uttryck för sina åsikter om hvarifrån respektive element i vår flora
härstammade. I våra dagar veta vi att dessa problem äro så invecklade,
att det ingalunda är lämpligt, att genom namn af ofvan angifna art söka
gifva en lösning i en kort formel åt vår floras historia. För oss, som
i florans uppdelning i skilda grupper i första rummet vilja ge ett uttryck
åt vegetationens reaktion mot de nu rådande klimatförhållandena, kunna
Areschougs namn af lätt insedda skäl icke vara brukbara.
axel Blytt meddelar 1876 (52) för första gången den
gruppindelning af den norska floran, som utgjorde det egentliga grundlaget till hans
vidtgående teori om »växlande regnrika och torra tider». Han uppdelar
floran i sex grupper. Den första är arktiska växter, »som till större delen
äro vanliga på fjällen i landets nordliga delar». Denna grupp
sammanfaller i allt väsentligt med hvad vi ofvan sammanfört under namnet
fjällarter, ett namn, som i alla afseenden torde vara lämpligare i svenskt
språkbruk och vetenskapligt riktigare; detta så mycket mera som ej få arter
träffas i våra fjäll, hvilka ej lefva inom det arktiska bältet. I senare
arbeten (57, s. 10 o. 28) talar B lytt äfven om subglaciala arter. Detta
begrepp synes afse en del arter, som ha sitt hufvudtillhåll i fjällens björk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
