Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
Kjellmans glacialväxter innefatta i allt väsentligt detsamma som
vi här kalla fjällväxter, men äfven åtskilliga nordiska. Subglacialväxterna
bli hufvuddelen af de nordiska arterna, medan ek-, bok-, ilex- och
stepp-växter äro att hänföra till de sydskandinaviska, ehuru dessa arters högst
växlande ekologi ej minst med hänsyn till fuktighetskrafvet och
geografiska utbredningen nödvändiggör en uppdelning i undergrupper. Skall
man använda sådana termer som ekväxter, bokväxter m. fl., synes det
dock som om begreppen borde fixeras till exempelvis för ekväxterna
sådana arter, som äro särskildt bundna till ekens växtsamhällen och
därutanför blott förekomma mera tillfälligtvis.
Det nu sagda gör att vi icke ansett oss kunna upptaga Kjellmans
terminologi, ehuru vi på intet sätt vilja underkänna den betydelse hans
indelningsförsök haft för de senare årtiondenas växtgeografiska tänkande
här i landet. Vissa senare författare synas ock ha velat föra kjellmans
indelning vidare i detalj. Så talar Heintze om »följväxter» till granen
(118, s. 181) och (B. N. 1909, s. 46) till vår högnordiska tallform (Pinus
siluestris v. lapponicà).
De nu berörda trenne försöken till en gruppindelning torde vara de
enda själfständigt genomförda, som föreligga för Skandinaviens flora.1 Då
vi här, stödda på nyare tiders undersökningar särskildt af ekologisk natur,
försöka en ny gruppering, äro vi väl medvetna om svårigheterna. Våra
utgångspunkter ha vi i föregående kapitel behandlat, och här gäller det
blott att med några ord motivera de namn, som valts för själfva
hufvud-grupperna. Ordet fjällväxt är redan förut berördt, och namnet torde
motivera sig själft. Begränsningen af begreppet kommer att närmare
klargöras i birgers inom den närmaste tiden utkommande arbete öfver
fjällens flora. Svårare har det varit att få ett godt namn på den stora
och viktiga artgrupp, hvilken i egentlig mening dominerar vår växtvärld.
Då vi till sist stannat vid ordet nordisk, är det därför, att vi i detta tro
1 Ännu en indelning, visserligen gjord med liänsyn till mossfloran, må här med
några ord omnämnas. H. W. Aknell (Naturwiss. Unters. d. Sarekgebirges in Schwed.
Lappl. Bd III, Lief. 3, Stockholm 1910, s. 238) uppställer 4 »geografiskt olika grupper»,
a) Ubiquista arter med mycket stor utbredning och en nästan likformig frekvens, b)
meridionala arter, som i sydligare Sverige (Götaland och Svealand) äro afgjordt
vanligare än i norra (Norrland och Lappland), c) boreala arter, som i norra Sverige äro
afgjordt vanligare än i södra och som därjämte äfven aftaga i frekvens ofvan skogsgränsen,
d) alpina arter, som i Skandinavien ha sitt frekvensmaximum ofvan skogsgränsen. Som
synes går denna indelning i samma riktning som den af oss använda, ehuru Arnell delar
upp de nordiska arterna i två grupper. Intressantast är att studiet af mossfloran gifvit i
stort liknande resultat som studiet af fanerogamerna.
Norrland. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
