Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 O TREDJE KAPITLET
kunna visserligen mera trappstegslika afsatser eller andra afvikelser från
regeln spåras, men i stort sedt framträder en bestämd och stark
skillnad i landets topografi först på gränsen mellan urberget eller siluren å
ena sidan och fjällkedjan å den andra. ’ Denna betecknas genom en
oftast skarpt framträdande bergmur, utgörande en geografisk och
topografisk gräns af stor betydelse äfven med hänsyn till de frågor, som här
behandlas.
Det väster om nu angifna gräns belägna, mestadels 80 — 120 km.
breda området sammanfaller i stort sedt med hvad HÖGBOM i sin
regionindelning (138) benämner» fjällens och de stora sjökedjornas region», medan
det ungefär dubbelt så breda öster härom belägna urbergsområdet af
honom uppdelas i »moränlidernas och de stora myrarnas region» närmast
fjällen samt »älf- och hafsaflagringarnas region» närmast kusten. I sitt
läge, men ej till sin natur, sluter sig »silurregionen» inom Jämtland till den
förra och »kust- och skärgårdsregion» till den senare.
I de stora topografiska dragen finnes ingen skarp skillnad mellan de
bägge i norr och söder sträckta regioner, i hvilka högbom uppdelar den
norrländska urbergsplattan, äfven om en stor del af den senares
ursprungliga terrängformer äro dolda under de mäktiga sedimentära jordlager, som
träffas inom älf- och hafsaflagringarnas region. Däremot framträder
snarare en bestämd topografisk skillnad mellan urbergsområdets sydliga
och dess nordliga del norr om Lule älf, men äfven så långt söderut som
inom Skellefte och Ume älfvar ned mot trakterna norr om
Ångermanälfven. Inom landet söder härom är landskapet vida starkare kuperadt,
dalarna äro brantare nedskurna, tämligen tvärt resa sig isolerade berg
—- folkspråkets klackar och klättar — och långa bergryggar äro vanliga.
I Lippland, i all synnerhet det nordliga, äro däremot de stora hufvuddalarna,
några korta sträckor undantagna, mycket breda och flacka, bergen
mellan dem höja sig med ytterst långsluttande sidor, nyanseringen i
landskapets former är vida mindre rik.
Denna obestridligen förefintliga, men genom otaliga öfvergångar
förmedlade olikhet i själfva dalbildningens gång och slutliga resultat inom
södra och norra delarna af Nordsverige har otvifvelaktigt vid sidan af
klimatet utöfvat ett mycket stort inflytande på den norrländska florans
utbredning och nuvarande fördelning.
Med hänsyn till sambandet mellan topografi och växtgeografi synes
en lämplig uppdelning af Nordsverige vara:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
