Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TOPOGRAFI OCH GEOLOGI I FÖRHALLANDE TILL VEGETATIONEN 39
mera isolerade berg. Sädana genombrottsdalar med ty åtföljande branta
randberg träffas företrädesvis inom mellersta Norrlands älfdalar från Ljusnan
till Ångermanälfven, mera sällan eller icke alls vid de nordliga älfvarna.
En god föreställning om nu behandlade dalpartiers utseende ge de
bägge bilderna fig. 2 och 3.
Det torde ock böra anmärkas huru framträdande i landskapets karaktär
nu omtalade berg äro. Detta framgår bland annat däraf, att många af
de i detta arbete beskrifna sydbergen under årens lopp afbildats i Svenska
Turistföreningens årsskrift och annorstädes, utan att man annat än i
enstaka undantagsfall fäst sig vid den flora, som i dem finnes.
Af de omkring 70 sydberg från urbergsområdet, angående hvilka vi
kunnat sammanställa mer eller mindre fullständiga uppgifter visande att
de äro tillhåll för sydskandinaviska arter, träffas icke ett enda norr
om en linje frän Ore älf åt nordväst till öfre Ångermanälfven1;
jfr kartan 1.
Med detta må nu icke vara sagdt att berg af nu angifven art absolut
saknas inom den nordliga hälften af Norrlands skogsområde. Säkert är dock,
att de måste vara synnerligen sällsynta. Orsaken härtill synes sannolikast vara
den, att själfva bergtypen norrut är så ovanlig, att den kombination af
sydexposition, vattentillgång m. m., som erfordras för att göra ett berg till
lämplig ståndort, ytterst sällan inträffar. En annan viktig orsak, nämligen
den invandringshistoriska, skall senare beröras.
Den andra topografiska hufvuddelen af det norrländska
urbergsområdet utgöra de af talrika smärre dalar genomfårade mer eller mindre
platåformade landområdena mellan de nu omtalade stora hufvuddalarna.
Bredden på dessa högländta mellanområden är ganska växlande, men torde
i medeltal kunna sättas till ett femtiotal kilometer. Ibland ligga
hufvuddalarna dock hvarandra mycket närmare, ibland — såsom mellan Dalälfven
och Ljusnan och i trakterna norr om Ångermanälfven —• äro de längre
åtskilda, ända upp till åttio à nittio kilometer.
Betraktar man kartorna 1 och 2 framgår ju uppenbart, att de af oss
omtalade sydbergen äro med ytterst få undantag, såsom exempelvis
Skikki-berget (n:o 22), bundna till de stora älfdalarna samt vissa delar af den nu
tida kustzonen. Det framställer sig därför lätt nog den frågan: är det
1 Vid Hornafvan finnes’ strax öster om fjällens geologiska gräns ett par märkliga
granitberg med en rik flora af nu berördt slag. Dessa berg stå emellertid både till
geografiskt låge och till flora så nära fjällregionens berg, att de icke kunna anses utgöra något
verkligt undantag från nu framställda regel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
