Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TOPOGRAFI OCH GEOLOGI I FÖRHALLANDE TILL VEGETATIONEN
43
Den topografi, som råder inom silursystemets af skiffrar och
kalkstenar uppbyggda aflagringar, år vidt skild från såväl urbergets som fjällens.
HöGBOM, (138, s. 88) karaktäriserar den i följande ord. »De stora
silurom-rådenas topografi utmärkes i allmänhet af flacka eller i mjuka linjer
böljande terrängformer. Där inlagrade kvartsitiska bergarter förekomma eller
där ortocerkalken uppträder med större mäktighet, kunna dock branter
och brutna bergformer bilda afbrott i landskapets lugna och harmoniska
kontur. Äfven om man bortser från det inflytande de här merendels
mäktiga lösa jordlagren utöfva, kvarstår dock såsom kännetecknade för
silurterrängen den ofvan nämnda topografien, som ger vida och i sitt slag
storartade perspektiv», fig. 4.
Detta jämna platåland når i det centrala Jämtland långt in mot väster
och har där genom ett par breda genombrottsdalar sin fortsättning i den
ofvan omtalade västliga silurfacies med liknande terrängformer.
I anslutning till erfarenheten från urbergs- och fjällområdena, där
terrängformen, som redan framhållits, spelar en så ofantligt stor roll för de
sydskandinaviska arternas forekomst, skulle man kunna vänta att i
områden, där sydberg och andra lokalklimatiskt särdeles gynnade ståndorter
äro synnerligen sällsynta eller öfver stora sträckor helt saknas, dessa arter
äfven skulle vara frånvarande. Sä är emellertid ingalunda fallet. Pä den
jämtländska silurslätten och i än högre grad på Dalarnes silur finnas å
talrika lokaler på jämn eller ringa sluttande mark större eller mindre antal
af de sydskandinaviska arterna. Som exempel härpå må erinras om
Skalängarna i gränsen mellan Klöfsjö och Åsarnes socknar i sydvästra
Jämtland. I ett ganska artrikt växtsamhälle af företrädesvis nordiska arter,
där numera granen alltmera tränger sig in, träffas här kring en helt
obetydlig liten bäck på jämn mark äfven följande sydskandinaviska arter:
Lonicera xylosteum, Ribes alpinum, Ulnius montana. Carex digitata, Fragaria
vesca, Viola mirabilis, blandade med ett antal alpina såsom Carex alpina,
Cerastium alpinum, Petasitcs frigida, Phleum alpinum, Thalictrum alpinum.
Tofieldia borealis, Viola biflora. Som synes är det rätt få
sydskandinaviska arter, som här förekomma, men dock flera karaktäristiska. Då
underlaget något starkare sluttar mot söder, blir floran gärna artrikare.
Tåsjöberget i Ångermanland är ett exempel. De kalkrika alunskiffrarna
äro med en lång, jämn sluttning nederoderade till den dal, hvari
Tåsjön är belägen. På denna sluttning, äfvensom och framförallt i de
små raviner bäckarna nedskurit genom den lösa bergarten, är det de
sydskandinaviska arterna lefva, liksom ock några alpina. Bland de förra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
