Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
FJÄRDE KAPITLET
efter den långa mödosamma uppklättringen bland stenarna får sin lön.
Or tenblad använder för detta parti af bergen ordet flå g, medan
Gunnar Andersson upptagit ordet bergrot. Det förra namnet sluter sig
språkligt helt säkert nära till fly eller fligg,1 om hvilka Modin säger
(anfördt ställe s: 220): »samling af större skarpkantade lösa stenar i tvärt
stupande berg». Orden torde sålunda mera syfta på den under i? omtalade
delen af berget än på nu ifrågavarande. Detta, liksom ock den större
lättbegripligheten och den redan afsevärda användningen i hithörande litteratur,
gör att vi ha stannat för ordet bergrot för denna lilla men viktiga del af
sydbergen.
Vittringen lösgör från den branta hammaren under tidernas lopp
talrika block, hvilka samlas vid dess fot, mer eller mindre sönderkrossade
i fallet; D å fig. 7. Geologerna kalla en sådan blocksamling ras
eller raskägla; i växtgeografisk litteratur har ofta användts namnet
rasmark, men äfven det från norskan lånade ur. N. J. andersson
(26, s. 8) kallar det stenrammel och örtenblad (272, s. 49) har
upptagit det sällsynta folknamnet hölster. I sin flora talar larsson (163,
s. 330) om att en växt anträffats å »Hunneberg på affaltet». Bland
dessa namn synes oss rasmark vara lattbegripligast och från växtgeografisk
synpunkt mest expressivt.
Sydbergens ståndorter, bergarter och markslag.
Med den rika mängd olika bergarter och bergartsvariationer, som
enligt hvad förut visats ingå i sydbergen inom Nordsveriges olika delar,
blir växlingen i markens såväl kemiska som fysiska förhållanden
mycket stor.
Det synes därför vara lämpligt att något närmare ingå på dessa
förhållanden och torde de kunna grupperas under ståndortsnatur,
näringsförråd, vattentillgång samt insolation och värmeförhållanden.
Ståndortsnatur.
Sydbergen torde tillhöra vårt lands mest egenartade och
mång-formiga -växplatser, som genom själfva sin ståndortsnatur ge en viss
1 Detta ord ingår äfven i lokalnamnsbildningen. Jfr det nedan omtalade
Diger-bergsfligget i Ängersjö s:n i Härjedalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
