Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
FJÄRDE KAPITLET
vesca, Geraniuni robertianum, Potentilla argentca, Silcne rupestris, Tnrritis
glabra m. fl.
Det lider intet tvifvel, att det här är den kalkrika marken och allt
hvad den medför, som är den väsentligaste orsaken till olikheten. Dock
må ej förbises, att äfven hvad man kunde kalla det »invandringshistoriska
läget» i detta fallet har haft betydelse. Ulfberget ligger nämligen vid
den stora växtvandringsvägen Ljusnans dalgång, medan Galungsberget
ligger i en afkrok uppe på platålandet.
Många andra exempel kunna ur kap. 9—11 i detta arbete uttagas
på hurusom med all sannolikhet bergartens sätt att förvittra, dess halt af
växtnäringsämnen, vittringsmaterialets fysikaliska egenskaper
(genomsläpplighet m. m.) påverka florans artrikedom. Den intresserade hänvisas härtill,
då vidare exempel kanske blefve väl tröttande.
Beträffande de egentligå mineralnäringsämnena i sydbergens mark
bör ej förgätas, att desamma genom den fortsatta tillförseln af finare
vitt-ringsmaterial från hammaren ständigt förnyas, ungefär som slamtillförseln
vid flodöfversvämning eller det nytillförda stoftet vid lössbildningen tillför
ny näring. I ett viktigt näringsfysiologiskt afseende råder inom samma
sydbergs skilda delar ofta stora olikheter, nämligen beträffande halten af
humusämnen och därmed kväfve. De stora örter, hvilka ofta i riklig
mängd träffas i bergrötterna, äro liksom träd och buskar starka
humusproducenter, men på solöppna, torra delar af bergroten är äfven
förmult-ningen mycket stark, medan starkt humusrik mylla lätt uppstår, där
vattnet är rikligt. I ej få sydberg synes äfven näringsämnen tillföras genom
kreaturen. I rika sydberg närmare gårdarna ser man ofta djuren gå uppe
i bergroten och ibland kan på de fästigar, som där träffas, rikligt
exkre-ment efter dem ses. De talrika ogräs (s. 109), som äro funna i vissa sydberg,
ha väl också ofta kreaturens besök att tacka för sin därvaro. Från
Härjedalen känner man dock äfven exempel på att människan mera direkt
förmedlat spridningen, i det att jord och gödsel klöfjats upp till de i
rasmarkens öfre del anlagda potatistäpporna.
Vattentillgång.
För den flora af i allt väsentligt tropofila arter, som lefver i
sydbergen, är naturligen en rik och jämn vattentillgång under
vegetationsperioden ett oeftergifligt lifsvillkor. Mången gång, då man en vacker
sommardag i tryckande värme står uppe i bergroten, frågar man sig ock,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
