Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
FJÄRDE KAPITLET
Någon öfverdrift i att antaga nederbörden till minst 700 mm. för dessa
trakter af fjällen torde knappast vara för handen.
Det är emellertid uppenbart, att med den lifliga transpiration, som
den starka insolationen och värmen förorsakar hos den rika tropofytfloran,
kunna dessa nederbördsmängder, som blott i en rätt ringa del falla under
den varmaste delen af året, omöjligen förslå för vegetationens behof.
Sydbergens bergrötter måste ha ett större nederbördsområde än den smala
yta de själfva utgöra. Då regnet vid nordliga vindar faller snedt kunna
de äfven efter ett starkt regn ligga alldeles torra, medan under regn
vid sydliga vindar mycket vatten samlas mot hammaren och rinner ned
utmed denna.
Sydbergens nederbördsområde är med visshet stora delar af de bergf
hvilkas sydkant de utgöra. Dessa äro alla starkt genomdragna af sprickor,
efter hvilka vattnet söker sig ned, det beror då på lagerställning,
förklyft-ningsytornas läge m. m., hvar vattnet skall söka sig ut i dagen. Då detta
sker vid eller kring hamrarnas branter eller vid deras fot, är det som de
artrika sydbergen uppstå. Det är också ingalunda ovanligt, att långa
sträckor af bergroten kunna vara ytterst vegetationsfattiga, medan smärre
partier, där källådrorna komma fram, äro mycket rika (Skärvångsberget i
Jämtland m. fl ). Den olika graden af bevattning är äfven en af orsakerna
till florans rika nyansering.
Jämte det vatten, som kommer ur själfva berggrunden, spelar i
somliga berg (Tåsjöberget, Skärvångsberget, Henriksfjäll, Laxfjället,
Klipp-knösen) äfven ytvattnet från platån en roll, i det att detsamma, om denna
är något större, under sommaren rikligt förser sydberget med vatten,
hvilket söker sig ned i rännilar, ej sällan markerade i hammaren genom rik
växtlighet. Angående denna bevattning säger holmgren (135, s. 65) på
tal om de af honom studerade sydbergen med alm. »Jag har iakttagit,
att då regn faller å bergshöjden ofvan bergroten, vattnet ofta samlar sig
till rännilar och bäckar, som under flera dagar afleverera en ej obetydlig
vattenmängd till bergroten och dess vegetation. Härigenom blir såväl
mark- som luftfuktigheten mera jämn, hvilket helt visst är af vida större
betydelse för almvegetationen än om växtplatsen en eller annan gång
genomblötes».
Den stora mängd ständigt ur bergen framsilande vatten, som på de
mest gynnade lokalerna står växterna till buds, är sannolikt proportionsvis
rikare på näringsämnen än det grundvatten, som står i en vanlig mark;
dess utlakningsområde i bergens inre är nämligen mycket större än i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
