Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYDBERGENS FLORA OCH VEGETATION I O I
Kustområdets sydberg.
På det att motsättningen i floran, såvidt den tar sig uttryck i
sydskandinaviska arters förekomst, klarare må framstå, må nu kusttrakternas
berg med några få ord omnämnas och först därefter det mellersta
urbergsområdets. Nu ifrågavarande berg äro till antalet 15, någorlunda likformigt
fördelade från trakten norr om Örnsköldsvik ned till Sundsvall. Söder
härom ha vi dessvärre blott från Köpmansberget vid Hudiksvall lyckats
erhålla några upplysningar. Själfva ha vi blott haft tillfälle besöka ett fåtal
af dessa berg.
Då det sålunda endast blir ett c. 140 km. långt kustland (Örnsköldsvik
—Sundsvall), om hvars sydbergsflora något närmare upplysning kan
lämnas, torde den lämpligen behandlas utan vidare uppdelning. De af oss
kända sydskandinaviska arterna äro för hela området 58, således två flera
än i fjällområdets berg. Af dessa arter finnas emellertid blott ungefär
hälften eller 26 i fjälltrakterna och ännu färre äro de, som kunna räknas
till de inom bägge områdena något vanligare sydbergsarterna. Exempel
på sådana äro Arabis thaliana, Silene rupestris, Turritis glabra, Stachys
silvatica. Till dem sluter sig en typ af arter, hvilka äro mycket sällsynta i
fjälltrakterna men vanliga i kustområdet, såsom Anemone hepatica,
Asple-nium septentrionale, Convallaria polygonatum, Vicia silvatica. Dessa växter
torde i flertalet fall representera den stora artgrupp, som från sydost trängt
upp i öfre Sverige, och utgöres af de arter inom denna, som förmått skjuta
fram sina utlöpare ända in i det centrala Norrlands fjälldalar. Vida större
är det antal, som, åtminstone så vidt vi hittills kunna fastställa, icke nått
så långt. Bland dem finna vi åter tvänne arttyper, dels en med
ståndorter långt in i urbergsområdets stora dalgångar och som vi redan
sett t. o. m. in på Jämtlands silur; dels en typ som i Norrland är
kust-bunden. Denna skillnad står sannolikt i de flesta fall i nära samband med
respektive växters ekologi; för de kustbundna arterna väl närmast med
behofvet af en längre vegetationsperiod och en mild höst för mognandet af
frukterna och af veden hos de trädartade. Det förra har betydelse dels för
arter med stora, sakta mognande frukter såsom hassel och lind, dels
ock för sådana annueller eller bienner, t. ex. Impatiens noli tang ere,
hvilka äro representanter i våra dagar för kusttypen. Först i trakterna
kring Nordsveriges sydgräns böjer dessa växters utbredningsområde in
mot väster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
