Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 oo
FEMTE KAPITLET
på den, åtminstone för närvarande, mycket stora svårigheten att bedöma
ifrågavarande arters ekologi i jämförelse med de arters, som ingå i de
naturliga växtsamhällena. De äro ock till öfvervägande antal så sällsynt
förekommande, att materialet blir otillräckligt äfven för en rätt aproximativ
uppskattning af deras lefnadskraf. Ej heller ha vi kunnat ägna dem den
tid, som skulle erfordras, för en mera uttömmande undersökning. En stor
del af de i denna grupp sammanförda arterna äro att anse som nordiska,
ehuru ej få torde vara sydskandinaviska; fjällarter saknas alldeles.
Först må några ord sägas om tvänne arter, som äro relativt vanliga
i sydbergen, och om hvilkas ställning vi hysa ganska stora tvifvelsmål,
nämligen Crcpis tectorum (anträffad i bergen ii, 19, 23, 61, 62, 76, 89, 91, 93)
och Rumcx acctosclla (i 5, 11 c, 60, 66, 70, 71, 83, 119). Beträffande
dem kunna tvänne resonnemang göras gällande. Det ena är att de i
likhet med Galeopsis bifida äro vilda och från sydbergen spridt sig till
de öppna marker människan i dessas närhet tagit upp till odling och
där blifvit lifskraftiga ogräs; det andra är att de från dessa odlingar
sökt sig upp i bergen. Särskildt för Crcpis låter ju denna senare
uppfattning, på grund af artens lätta vindspridning, mycket möjlig. På
torftaken i Tännäs by i Härjedalen fann Birger densamma vara
karaktärsväxt !
Äfven kreaturen äro viktiga växtspridare1 från bygder närbelägna
växtrika bergrötter. Spridda genom dem kan man mycket väl tänka sig
en del arter med frön, som lätt komma in i matsmältningsapparaten genom
foder eller vid betning kring gårdar och fäbodvallar, så utom Rumex
ace-tosella, Veronica serpyllifolia (i 5, 58,66, 116), Trifolium repens (i 83, 90, 91,
115), Sagina procumbens (i 76, 79, 83, 89), Polygonumpersicaria (i 29), Sinapis
arvensis ( 68), Stellaria media (i 11 c, 42), Arabis arenosa *suecica (i 20),
Carum carvi (i 29, 64, 66), Myosotis arvensis (i 89, 90, 119) och Plantago major
(i 58, 83). Hit höra nog äfven en del mera värmefordrande arter, hvilka endast
iakttagits i något enstaka af de sydligare bergen, Centaurea scabiosa[i 55),
Galium verum (i 120), Heracleum sibiricum (115), Lampsana communis (108),
Lychnis flos cuculi (54), Phleum pratense (121), Polygonum convolvulus (119),
Cirsium lanceolatum (116), Campanula rapunatloidcs (115, 120), Trifolium
agrarium (54), Thymus chamædrys (50) samt möjligen Lathyrus pratensis
1 Denna spridningsmöjlighet minskas icke i någon högre grad genom
tarmkanalens inflytande på frönas grobarhet, tv, som O. Rostrup visat i sin uppsats »Hvorledes
spirer Frø, der har passeret gennem en Ko?» (Tidskr. f. Landbrugets Planteavl, Bd 8,
Köpenhamn 1902), gro uppenbarligen åtminstone vissa hithörande arter efter nämnda passage
nog så bra; så af Stellaria media 49 %, af Plantago major 87 %.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
