Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 oo FEMTE KAPITLET
dets södra delar äfvensom på en lokal i Enare lappmark, i Norge på
stänklokaler från Kristiania till 70° n. br.
En vida rikare utbredning har Rubus arcticus. Den anses ju ganska
ofta ha människan att tacka för sin spridning. Ibland kan det nog
synas så, men ett stort antal
förekomster stå ej att på denna väg förklara, så
mycket mera som arten inom stora delar
af sitt utbredningsområde ej sätter mogen
frukt.
Vissa kritiska släkten, framförallt
Ca-lamagroslis, af hvilket 6 arter äro
anträffade i sydbergen, torde ännu vara så pass
ofullständigt kända till sin utbredning, att
de lämpligen ställas i denna grupp.
Detsamma ha vi med tvekan gjort med
Gen-tiana, af hvilket släkte G. campestris
uppgifves för 9 berg (33, 76, 79, 89, 93, 94,
97, 120, 121), G. amarella för 4 (76, 89,
60, 115) och G. uliginosa för ett berg (79);
de torde snarast böta föras till den
sydskandinaviska artgruppen.
Sammanfattning och allmänna
anmärkningar om vegetationen.
Fig. 17. Kartskiss öfver utbredningen
af Epipogum aphyllum i Sverige.
Efter A. Frisendahl i Sv. Bot. Tidskr.
1910.
Den flora, som i det föregående varit
föremål för vår framställning, omfattar 445
arter. Till de 5 stora hufvudgrupperna ha
vi fört
Antal arter
uppträdande i 5
0/0 af hela svdberg och
Antal arter artantalet däröfver
Sydskandinaviska arter 117 26 65
Öfvergångsgrupp till nordiska arter 15 3 11
Nordiska arter 139 3i —
Öfvergångsgrupp till fjällarter 22 5 14
Fjällarter 74 IS 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
