Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYDBERGENS FLORA OCH VEGETATION I O I
nordsida, motsvarande i stort sedt Norrlands sydberg, och dess motsatta
i skuggan liggande sida. Det visade sig då, att icke mindre än 30 af de
sydskandinaviska arter vi omtalat från Norrlands sydberg äfven anträffades i
Skäralids solexponerade norra sida, däribland Circæa alpina, Geranium
ro-bertianum, Stachys silvatica, Vicia silvatica, Viola mirabilis. Så godt som
samtliga dessa 30 arter voro sällsynta eller saknades å dalens skuggsida,
hvilket är så mycket mera anmärkningsvärdt, som de nästan alla i Skåne
äro allmänt förekommande lundväxter.
Ett annat exempel må anföras från den kalkrika rasmarken vid Stora
Förvar å Stora Karlson väster om Gottland. Där anträffades 35 af de
norrländska sydbergens 117 sydskandinaviska arter.
I Norge med dess många tvärbrant nedskurna samt i öster och väster
sträckta dalar äro naturligt nog sydberg synnerligen vanliga. De äro
ock så vanliga, att man i själfva verket ofta ej fullt synes ha insett den
ofantliga betydelse själfva expositionen af ståndorten spelar, utan mera
fäst uppmärksamheten vid de olikheter berggrund och markbeskaffenhet å
lokalerna framkalla, äfvensom på skillnaden mellan klimatet inom fjordarnas
yttre och inre delar m. m. A. blytt och senare O. Dahl o. a. ha i en
hel rad skrifter på ett utmärkt sätt beskrifvit dessa lokalers flora1, men
framhålla ingalunda så skarpt expositionens inflytande som en främling,
den svenske forskaren V. F. Holm, mindre van vid denna natur. I hans
skildring af färden från Sulitelma ned längs Gerdalsälfven heter det (133,
s. 169): »På de mot norr vända klipporna nedhängde Saxifraga cotyledon
i rika festoner, och nästan fotshög Erigeron uniflorus, yppiga Saiix-arter
och andra alster af fjällfloran prydde bergspringorna. På den mot söder
sluttande delen af bergen var växtligheten, ehuru af öfvervägande
fjällnatur, dock uppblandad med månget lån ifrån södern, såsom Hieracium
saxifragum, Ranunculus polyanthemos, Fragaria, Rosa mollissima jämte de
ofvan uppräknade sydliga växtarterna (Blechnum, Narthecium, Carnpanula
latifolia, Galium triflorum, Stachys silvatica).»
Lättbegripligt nog var det den i nordligaste Norge arbetande J. M.
Norman, som först bland de norska botanisterna fullt klart och medvetet
framhöll expositionen som en hufvudfaktor. Kontrasten mellan sydbergen
och det öfriga landets flora blef häruppe i Nordlandet vida mera
påfallande än längre söderut.
1 Från det nordanfjällska Norge äro ståndorter af sydbergsnatur framförallt beskrifna
af J. M. Norman (189—191), A. Blytt (Vidensk. Selsk. Forh. 1871, s. 9), O. A. Hoffstad
(Nyt Mag. f. Naturv., bd 37, 1900, s. 12), H. Bryhn (Trondhjems Vidensk. Selsk. Skrifter
1886—87, Trondhjem 1888) och A. Holmgren (135, s. 77).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
