Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
böjd att antaga. Under sådana förhållanden torde det vara af en viss
betydelse att i korthet beröra utgångspunkterna för hittills gjorda,
allmännare antagna uppskattningar.
Arkeologerna med oscar montelius i spetsen ha på grunder, som
icke väckt någon kraftigare gensaga inom fackkretsen, ehuru resultaten
icke stå alldeles oemotsagda, trott sig kunna genomföra någorlunda
detaljerade, absoluta tidsbestämningar för våra arkeologiska hufvudperioder.
Montelius sammanfattade 1903 sina resultat i följande ord:1 »Ännu
kunna vi väl ej närmare bestämma, när stenåldern började i Sverige, när
vårt land först trampades af människofot. Men så mycket har af de
senaste årens undersökningar framgått, att Sveriges första bebyggande måste
falla mer än 8,000 år fore Kristi födelse, således minst 10,000 år före våra
dagar, samt att den- äldre stenåldern slutat och följaktligen den yngre
stenåldern börjat senast i det femte årtusendet före Kristi födelse. Efter all
sannolikhet äro emellertid dessa tal för låga.»
En fastare anknytning mellan arkeologisk och geologisk tidräkning
skedde i slutet af 1880- och i början af 1890-talet. Då utredde nämligen
G. De Geer geologi och stratigrafi, gunnar andersson fossil flora i de
strandvallar och under dessa lagrade torfmossar, som anträffats flerstädes
i Götalands kusttrakter. Strandvallarna innehöllo säkert primärt inlagrade
verktyg från den period i vårt folks historia, som montelius i ofvanstående
citat benämner den äldre stenåldern. De underliggande torfmossarne
däremot innehöllo i sina öfre delar talrika lämningar från ekskogar och dessa
lager hade således bildats under det näst sista stora hufvudskedet i vår
floras historia; bokens och granens tid är det sista. Vi hade sålunda
att förlägga hela den föregående vegetationsutvecklingen, innefattande i
sydligaste Sverige den arktiska florans tid, björk- och tallflorans tid, till
en period mera än 10,000 år aflägsen från vår egen tid.
År 1899 sammanställde N. EKHOLM i en uppsats »om klimatets
ändringar i geologisk och historisk tid samt deras orsaker» (77, s. 353)
under kritisk sofring från meteorologiska synpunkter en del viktigare
uppgifter om klimatförändringar. Han jämförde de vunna resultaten med
de astronomiska undersökningar, som visa att genom jordaxelns
sekulära förskjutning i förhållande till ekliptikan, jorden mottager varierande
värmemängder. På denna grund skulle å norra halfklotet ett
värmemaximum ha inträffat för 9,100 år sedan och ett värmeminimum för 28,300 år
1 Sveriges historia utgifven af E. Hildebrand. Afd. 1. Stockholm 1903, s. 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
