Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUFVUDDRAGEN I DEN NORDSKANDINAVISKA FLORANS HISTORIA ’143
spridning utmed halföns västra sida till dess norra delar vara att förvänta.
För arter med mera xerofil utbildning, således tillpassade för ett
kontinentalt klimat, ha, som nedan skall visas, förutsättningarna för en snabb
spridning från öster varit gynnsamma.
Själfva afsmältningens gång låter sig i de grofva dragen lättare följa
än man kanske vid första påseende skulle vara böjd att förmoda.
Ett första skede i isens afsmältning afslutas genom ett något längre
stillestånd i densamma, som torde kunna spåras rundt hela den
kvarvarande isresten.
Ett andra skede, för hvilket dock landisrestens gränser ännu ej låta
sig närmare markera, har fått sitt uttryck i den indelning De Geer
företagit. Han sätter nämligen själfva utgångsåret för kronologien eller
gränsen mellan sin finiglaciala och sin postglaciala tid till det år, då den
i Central- och Nordskandinaviens nuvarande skogstrakter kvarliggande,
issjöarna dämmande isresten för första gången genom den fortgående
issmält-ningen genombröts af strömmande vatten från Issjölandet i väster till
Bot-tenhafvet. Detta synes ganska säkert ha skett i Indalsälfvens dalföte och
har i Ragunda-aflagringarna direkt kunnat påvisas genom ett mycket
mäktigt årsskikt.
Då med all säkerhet afsevärda ismassor när detta inträffade kvarlågo
såväl söder som norr om det första genombrottsstället och dämde öfriga
stora vattendrag, synes den tidsgräns De Geer sätter väl motsvara de kraf
för en sådan, som från florhistorisk och växtgeografisk utgångspunkt
särskildt böra ställas. Den skiljer nämligen, så nära som för närvarande torde
vara möjligt, de stora issjöarnas tid, hvars kvarliggande inlandsisrest
förhindrade eller åtminstone i högsta grad försvårade en förening af den östra
och västra invandringsströmmen, från den senare period, då dessa utan
vidare kunde tränga fram mot hvarandra och blandas.
De tre skeden, i hvilka inlandsisens afsmältningstid kan uppdelas,
skulle vi vilja beteckna såsom a) den gotiska afsmältningstiden, b) den
centralskandinaviska afsmältningstiden och c) den nordskandinaviska
afsmältningstiden.
Den gotiska afsmältningsticien,1 De geers gotiglaciala skede,
eller från växtgeografisk synpunkt florans i :sta invandringsskede, är
den tid, under hvilken isen afsmälte inom Fennoskandias randområden; i
1 Den äldsta delen eller den, då södra Skåne blottlades, synes De Geer dock vilja
räkna till sin daniglaciala tid »or that part of the last ice-recession when the ice-border
retired from the extreme limit of the last glaciation past Denmark and to Central-Skåne.»
Norrland. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
