Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUFVUDDRAGEN I DEN NORDSKANDINAVISKA FLORANS HISTORIA
’45
period, som flera forskare förmodat, utan med afrinningen af den
sista delen af den i inlandsisen under årtusenden magasinerade
nederbörden. Klimatet på ostsidan af den skandinaviska bergskedjan har
sannolikt aldrig varit så nederbördsrikt, att det kunnat inom kalkområdena
föranleda en så liflig grundvattenscirkulation, att en rikligare och
mångenstädes försiggående kalktuffbildning ägt rum. För nu framhäfda orsak
till tuffbildningen talar den så ofantligt likformiga karaktären af floran
inom de talrika kända tufferna, äfvensom att ingen annan period med flora
af annan karaktär i Nordsverige har efterlämnat några nämnvärda spår af
tuffbildning.
Kalktufferna i Norrland förekomma i en smal zon inom ett
omkring-200 km. långt område från Långsele i Dorotea s:n i norr till Berg vid
Storsjöns södra ända. Alla äro på ett par oviktiga undantag när belägna
helt nära isdelaren, således i en trakt, som enligt föregående redogörelse
skulle ha blottats för 7,000 — 8,000 år sedan. Flertalet (17 af 19 lokaler)
ligga väster om isdelaren, blott en mera gifvande (Långsele) tyckes
belägen på dennas östra sida. Enligt här häfdade uppfattning skulle de
egentliga kalktufferna till alldeles öfvervägande del1 bildats under några
århundraden alldeles vid tiden för de sista isresternas definitiva
afsmältning. Samma allmänna uppfattning af deras ålder har antydts af
Samuelsson (216, s. 254).
Tuffernas flora är känd genom Nathorst (178; 180), hvarjämte
Sernander utvidgat vår kännedom om dem (220). Gunnar
Andersson har dels under sina resor närmare undersökt en del lokaler, dels
genomgått och bestämdt riksmuseets samlingar; studier, hvilkas hittills
icke publicerade slutresultat ingå i här föjjande artlista.
Ungefär 280 km. längre i sydväst har af Blytt (56) anträffats och
undersökts tvenne kalktuffer vid Leine och Nedre Dal i Gudbrandsdalen.
Dessa ligga i ungefär samma läge till dessa trakters isdelare, som de
jämtländska tufferna (fig. 20) och ha en i alla detaljer fullständigt
motsvarande flora. Det vill synas som om här möjligen funnes en äldre zon
utan tall men med björk, asp, sälg, röda vinbär, hägg, odon och möjligen
gråal. Dryas och Salix rcticulata ha emellertid anträffats först med
tallen, något som gör den undre tallfria horisonten något tvifvelaktig.
Förefinnes den, är förklaringen gifvetvis, att tallen omedelbart efter
isens afsmältning ännu icke så långt i väster hunnit uttränga den rena
björkregionen (jfr s. 140), utan att denna existerat en kortare tid. Från
1 Vissa kalkafsättningar med mollusker af sydlig typ äro troligen yngre.
Norrland. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
