Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 148
SJÄTTE KAPITLET
det sannolikt blir möjligt att i därvarande profiler noggrant följa ett antal
sydskandinaviska arters uppträdande, tillvaro och slutliga försvinnande
samt till tiden noggrant bestämma de skilda faserna i deras historia.
De växtförande lagren vid Ragunda ha utförligt beskrifvits af gunnar
andersson 1894 (9, s. 37). I den bortåt 35 m. mäktiga profilen nära
Ragunda bro träffades uppenbarligen ej lagerföljdens djupaste delar, hvilka
af De Geer angifvas vara 400 väl utbildade lager af senglacial lera och
därpå 700 något mindre väl utpräglade lager af s. k. fjordlera. Yngre än
dessa leror äro uppenbarligen den mäktiga från älfytan fossilförande leriga
sand, som bildar den af Andersson undersökta lagerföljden. Under den
tid, då den del af lagerföljden, som ligger mellan 5 och 13 meter öfver
älfytan, bildades, rådde säkert den nu ifrågavarande värmetiden, ty på en
eller bägge af de nu nämnda nivåerna erhöllos fossilrester i afsevärd
mängd af arter, hvilka nu antingen saknas eller äro utpräglade relikter i
dessa trakter. Sådana äro framför andra alm (Ulmus montana) och Stachys
silvatica. Det vill synas, som om dessa arter alldeles saknades i de understa
i älfvens nivå anstående lagren. Det härskande trädet genom bela
lagerföljden är tallen; inga spår af gran anträffades.
I samband med De Geers ingående bearbetning af sedimenten kring
Ragunda ha flera af hans lärjungar företagit undersökningar här, och
nyligen har ahlmann 1 m. fl. publicerat undersökningar, hvilka med hänsyn
till den fossila floran vid Ragunda i allo bekräftar ofvanstående, och i
statigrafiskt afseende lämna högeligen viktiga nya upplysningar angående
tiden för de olika arternas invandring till trakten. I öfverensstämmelse
med De geers förslag hade tagits till utgångspunkt det år, då den
stora Centralj ämtska issjön uttappades, hvilket år vid sjön
markeras af ett synnerligen mäktigt årsskikt. En fullständigt oafbruten
skikt-följd för de på detta följande 3,600 åren har kunnat därefter följas. Under
denna tid var Indalsälfvens dal inom Ragundatrakten under c. 1,000 år
en fjord till Bottenhafvet, blef därefter på grund af landhöjningen en
sjö (Ragundasjön).
1 H. W Ahlmann, C. Carlzon and R. Sandegren, The Quarternary History of the
Ragunda Region in Jämtland. Preliminary Report. Geol. För. Förh., Bd 34, 1912, s. 343. Dessa
undersökningar ha liksom De Geers senaste (Geol. För. Förh., Bd 33, 1911, s. 464) gifvit vid
handen, att det icke är möjligt, att vid Ragunda bestämma huru lång tid, som förflutit sedan
isen afsmälte kring isdelaren i södra Jämtland. Detta därför att Ragundasjöns bäcken visat
sig ha varit fylldt af sediment långt innan den katastrof, genom hvilken sjön 1796
uttappades, hvadan under afsevärd tid förut här inga årsskikt afsatt sig. Att den förflutna
tidrymden skulle vara så synnerligen mycket längre än De Geer antagit är emellertid enligt
Lidéns undersökningar vid Ångermanälfven ej sannolikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
