Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 50
SJÄTTE KAPITLET
upphörde, utan att under en jämförelsevis läng period, räknad i
århundraden värmen sakta ökades, medan det på samma sätt tog afsevärda
tidrymder, då värmetillgången småningom åter minskades. Gäller all
hittillsvarande klimatologisk erfarenhet äfven i detta fall, så är det uppenbart,
att det blir omöjligt eller åtminstone ytterligt svårt att draga upp fasta
gränser för värmetiden. Svårigheten blir så mycket större, som vår kunskap
om densamma har sin rot i förekomsten af växtarter, om hvilkas värmekraf
vi ingalunda äro så i detalj underrättade, att vi t. ex. kunna säga på en
half eller fjärdedels grad när huru mycket varmare det under sommaren
måste vara för att exempelvis almen fullt skall trifvas på brinkarna och
höjderna kring Ragunda. A ena sidan tränga de mera
värmeford-rande arterna i större omfattning in först då deras värmekraf
äro fullt tillfredsställda, å andra förmå de helt säkert
mångenstädes hålla sig en lång tid efter det redan betingelserna för
deras framträngande äro slut. Allt detta bör mana till stor
försiktighet vid fastställande af gränserna för värmeperioden. Lättare är att se
när dess höjdpunkt rådde.
Af det förut sagda synes vara klart, att, om vår utgångspunkt i De
Geers tideräkning är riktig, värmeperioden omöjligen kan ha börjat att
i högre grad göra sig gällande förrän kring slutet af det nordskandinaviska
afsmältningsskedet, d. v. s. för tidigast omkring 7,000 år sedan. Mot
denna tidsbestämning står en annan med afsevärd auktoritet och äfven
den grundad på goda fakta. W. C. BröGGER publicerade 1905 (65) sina
ingående, jämförande undersökningar öfver Kristianiatraktens postglaciala
geologi och de arkeologiska fynd, som därstädes voro gjorda.
Slutresultatet är i korthet, att efter den historiska tiden och järnåldern,
tillsamman 2,400 år, och bronsåldern 1,400 år, kommer yngre stenåldern i allt
2,000 år, mellersta stenåldern 1,000 år och äldre stenåldern 3,000 år, hvadan
dennas början skulle ligga 9,800 år före vår tid. Klimatoptimet skulle
enligt BRÖGGER motsvara ungefär den senare hälften af äldre stenåldern
samt den mellersta stenåldern och allra tidigaste delen af den yngre. I år
uttryckt skulle denna »äldre tapestid» med en augustitemperatur 2,2° C.
högre än den nuvarande infalla mellan 5,400—8,600 år före vår tid. En
stor och påfallande försämring af klimatet skulle dock börjat först ungefär
vid bronsålderns slut; jfr 65 och 229.
Utaf hvad ofvan anförts är det uppenbart, att denna tidräkning ej
går ihop med De Geers. brögger framhåller också själf, att hans
tidsbestämningar äro relativt osäkra. Då de stödja sig på arkeologiska daterin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
