Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUFVUDDRAGEN I DEN NORDSKANDINAVISKA FLORANS HISTORIA ’165
gar, ligger det i sakens natur, att de böra bli allt otillförlitligare ju äldre
perioder vi komma till. De 2,400 år, som tillmätts för den historiska tiden
och järnåldern, böra väl skäligen motsvara verkligheten; ej heller
bronsålderns skattning till 1,400 år är väl alltför oriktig. Det skulle då vara
stenålderns, hvars längd är öfverskattad.
Nu veta vi, att i södra Sverige de växter, hvilka karakterisera
värmetiden, voro invandrade före det stadium af de nordiska hafvens historia,
då dessa voro varmare och saltare än nu (Littorinahafvets maximum).
Då vi därtill åtminstone för närvarande icke ha någon skälig grund att
anse klimatoptimet oliktidigt inom skilda delar af Skandinavien, så tvingas
vi till den slutsatsen, 0111 vi vilja vidhålla De Geers tidräkning, att
Lito-rinahafvets maximistånd måste ligga åtminstone ett årtusende längre fram
i tiden än BröGGER antagit. Detta maximistånd sammanfaller ungefär
med den äldsta neolitiska stenålderns slut. Nämnvärdt längre tillbaka i
tiden än fem och ett halft årtusende kunna dessa bägge tidsskeden under
angifna förutsättningar icke ligga. Ett ytterligare stöd för detta antagande
är, att i alla högre liggande aflagringar från Littorinatiden träffas en flora
och fauna, som tyda på högre värme än i våra dagar. Af nyss angifna
grunder måste denna högre värme ha rådt i flera århundraden, innan de
denna värme fordrande organismerna blifvit så allmänt utbredda, att de
öfverallt kunnat inlagras i de bildningar, som uppstodo.
Detta om värmetidens början. Ej mindre äro svårigheterna att säkert
bestämma det skede, då den slutade. R. Sernander har sökt häfda, att
den fortsatt fram till bronsålderns slut, och icke blott detta, utan att
själfva värmemaximet just infallit under bronsåldern, således i
värme-periodens allra sista del; jfr 229. HäGGS undersökningar i Bohusläns
skalbankar ha ledt till samma resultat, medan af BrÖGGERS
ofvannämnda mera omfattande studier kring Kristianiafjorden synes framgå,
att värmemaximet (eller åtminstone dess början) ligger längre tillbaka i
tiden eller under den förenämnda »äldre tapestiden». Härmed
öfverensstämma de resultat Gunnar Andersson kommit till. De nyss
omtalade tidsbestämningarna från Ragunda, visande att hassel, alm m. fl.
sydskandinaviska arter voro utbredda i mellersta Norrland redan 2,300
år efter isens afsmältning från det centrala Jämtland, synas vara ett
afgörande bevis för riktigheten af anderssons uppfattning. Denne anser
ej heller de skäl, som framlagts för en mycket snabb försämring af
klimatet, afgörande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
