Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 52
SJÄTTE KAPITLET
Under betonande af omöjligheten att för ett fenomen af den art som
en klimatförändring ånge bestämda gränser, vill det synas, som om man med
utgångspunkt i De geers kronologi, svårligen skulle kunna förlägga den
period, under hvilken värmeoptimet kraftigare gjorde sig
gällande till någon annan tidrymd än den, som började omkring
6,000 till 7,000 år och slutar ungefär 4,000 år före våra dagar.
Möjligen gjorde sig en högre temperaturs verkningar gällande ännu något
årtusende framåt i tiden.
Det är sålunda under denna tidrymd, som de sydskandinaviska
arterna skulle ha erhållit sin spridning inom Nordskandinavien och äfven
vunnit fast fot i sydbergen, i hvilka de under det följande kallare skedet
i större eller mindre omfattning lyckades hålla kvar sig ända fram till
våra dagar.
Den klimatiska nutiden. Dennas längd är i det föregående så
pass utförligt berörd, som det för närvarande är möjligt. Från
växtgeo-grafisk synpunkt är den af största betydelse, i det att under densamma de
nordiska arterna uppenbarligen återeröfrat den plats i ett flertal
växtsamhällen, som desamma under värmetiden delvis förlorat. Särskildt torde
de nordiska mesofila tropofyterna i ganska afsevärd omfattning ha utträngt
sydskandinaviska arter, hvilka öfver stora delar af sitt forna verkliga
utbredningsområde i våra dagar äro starkt trängda relikter.
Inträdet i stort sedt af de nu härskande klimatförhållandena i
Nordsverige har i öfrigt uppenbarligen i hög grad gynnat invandring
från öster, d. v. s. arter med mera kontinentala kraf. Främst bland
dessa står granen. Här är ej platsen att närmare ingå på frågan om
tiden för granens invandring och sättet för dess utbredning. Ej minst på
grund af dess frånvaro vid Ragunda och i flertalet af de rikare
hasselförande lagren i Norrlands torfmossar (13, s. 141), torde det emellertid
vara fullt säkert, att de sydskandinaviska arterna i allt väsentligt nått sin
definitiva utbredning innan granen fick någon större betydelse i
Nordsveriges skogar. Sin nuvarande utbredning och plats i vegetationen har
denna uppenbarligen vunnit under den klimatiska nutiden.
Granen har under nu rådande klimat genom sin starka
öfverskugg-ning på ofantligt många ställen bidragit till att ur dalbottnarnas
växtsamhällen tränga undan de sydskandinaviska arterna. Ju närmare sin klimatiska
nordgräns de lefva, desto nödvändigare är det för dem att utnyttja hvarje
spår af värme och ljus naturen kan erbjuda, men som granens täta
grenverk undanhåller. Så försvinna de på ställen, där de möjligen kunnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
