Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLORANS SPRIDNINGSVÄGAR TILL OCH INOM NORDSVERIGE
’57
Nu är detta märkliga och intresseväckande växtsamhälle sprängdt.
Än i dag intager visserligen ett af nordiska mesofila tropofyter bildadt
växtsamhälle afsevärda arealer kring vattendragens stränder, men
betydande delar af deras forna areal ligga nu såsom åker och äng under
plog. De sydskandinaviska arterna ha i de flesta fall af klimatförsämringen
drifvits ut ur växtsamhället, och blott å sydbergens varma branter ser man
än i dag en svag återstod af den vegetation, som en gång under
värmetiden fyllde stora delar af dalarnas bottenpartier.
I fjälltrakterna har sannolikt i någon, ehuru mindre mån, äfven den
sedan värmetiden försiggångna landhöjningen bidragit att tränga undan
sydskandinaviska arter från högt liggande fyndorter. Det är emellertid
ännu icke möjligt att med någon grad af säkerhet genom siffror på
landhöjningens storlek ge uttryck för detta inflytandes omfång.
Den uppfattning om ett större sammanhängande utbredningsområde
för de sydskandinaviska arterna i de stora dalförena, som ett närmare
studium af deras samlade nutida förekomst ger, styrkes i hög grad genom
det jämförelsevis lilla, som hittills blifvit bekant angående deras fossila
förekomst.
Egentligen är det endast för hasseln, som genom Gunnar
anderssons arbeten (fig. 21), en a priori i hög grad oväntad sammanhängande
sådan forntida utbredning blifvit fastställd. Genom honom och andra
växtpaleontologer såsom sernander, hedström, v. post m. fi. ha dock
äfven för andra artef några luckor mellan de nutida reliktförekomsterna
blifvit fyllda. Så förena anderssons fynd af fossil alm (kartan 33) vid
Ragunda, Sollefteå och Härnösand ganska väl trädets reliktlokaler inom
östra Jämtland med dem vid kusten från Örnsköldsvik i norr till
Hudiksvall i söder. Ett annat exempel är Stachys silvaticas förekomst som fossil
vid Ragunda och nära Örnsköldsvik. Vi stå i detta afseende säkert blott
vid forskningens början och nya fynd skola otvifvelaktigt lägga många
och allt säkrare bevis till dem vi nu äga för en sammanhängande, på
sydskandinaviska arter rik löfskogsfloras utbredning i de stora dalarna
under värmetiden.
Kartorna visa emellertid, att, äfven om man i stort sedt kan följa
utbredningsvägarna, det dock då och då träffats enstaka lokaler långt
utanför dessa. Se t. ex. kartorna öfver Pteris, Myrica, Viola mirabilis
m. fi. Vi ha icke ansett det lönt att ge oss in på en diskussion om i
hvad mån dessa i hvarje fall kunna med någon sannolikhet förklaras. I
något enstaka fall kan en sådan lokaluppgift kanske bero på misstag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
