Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTONDE KAPITLET
Blåsippan (kartan 6) däremot jämte flera andra sydskandinaviska
arter, bland hvilka kartor upprättats öfver Lonicera xylosteum och
Con-vallaria polygonatwm, ha med säkerhet spridts till inre Norrland endast
från sydost, ehuru de trängt ganska långt in i landet.
Det torde för ej alltför få arter vara mycket sannolikt, att de från
Bottenhafskusten trängt genom Norrlands dalar upp i fjällen, öfver passen
in i Norge och där utbredt sig utmed Atlanterkusten i större eller mindre
omfattning. För granen är detta utbredningssätt fullt bevisadt (jfr 12,
kartan s. 65), för liljekonvaljen (karta 15) synes det oss högst sannolikt.
Hur saken ställer sig med Daphne (karta 19), är det däremot svårare att
afgöra och ännu svårare med Rhamnus frangula och Betula verrucosa; jfr
kartorna 27 och 12. Alla ytterligare fynd af dessa arter i öfre Norrlands stora
dalar bli emellertid, sotn af kartorna synes, i hög grad belysande för frågan.
Öfvergå vi från de stora hufvuddragen för spridningen till
enskildheterna i de olika arternas förekomst inom olika delar af deras
utbredningsområden, så ha vi att först påminna om, huru dalutbredningen
framträder allt tydligare å alla kartorna, ju mera man närmar
sig utbredningsområdets gräns. Stora områden mellan hufvuddalarna
sakna alldeles fyndorter. Att beakta är dock, att för många växter en
mera kompakt och likformig utbredning förefinnes inom Jämtlands silur
äfvensom å Dalarnes lilla silurområde. Orsakerna härtill äro förut s. 44
utförligt berörda, hvadan här endast må hänvisas till kartorna öfver Lonicera
xylosteum, Anemone hepatica, Vicia silvatica och Viola mirabilis. Andra
arter såsom hvitsippan visa ingen påverkan i denna riktning.
Inre förbindelseleder mellan de stora hufvuddalarna, som från kusten
gå in i landet, äro, om man bortser från förhållandena inom jämtländska
silurområdet, i rätt ringa grad säkert påvisbara. Det vill synas, som om
sådana finnas från trakterna norr om Orsa till öfre Voxnan och
sydöstra Härjedalen, Härjeåns vattensystem (Ajuga, Anemone nemorosa äfven
Ledum palustre), vidare från Ljusnan vid Ytterhogdal till Ljungan (Rätan)
och Storsjöns i Jämtland södra del (Erysimum hieraciifolium, Fragaria,
Pteris). Mellan Indals- och Ängermanälfvarnas flodsystem har nog
spridning lätt förmedlats utmed den dalgång, järnvägen följer från Bispgården
till Sollefteå (.Anemone nemorosa, Vicia silvatica). Huru spridningsvägarna
gestaltat sig inom öfre Ängermanälfvens flodområde, är däremot ytterst
svårt att för närvarande utreda.
Utom nu berörda invandringsväg utmed Bottenhafvets södra kust har
med all säkerhet äfven en invandring skett österifrån rundt dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
