Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLORANS SPRIDNINGSVÄGAR TILL OCH INOM NORDSVERIGE ’181
de sydskandinaviska arterna blott belt få om ens någon, utom Betula
verrucosa i Kvikkjokks-trakten, kan anses såsom härstammande uteslutande
från den bottniska invandringsströmmen. Det öfvervägande flertalet, i
all synnerhet de mera värmefordrande arterna, torde ha nått sina nuvarande
växplatser i fjälltrakterna endast pä den atlantiska invandringsvägen. Om
den betydelse för Atlanterkustens flora, den förstnämnda vandringsvägen
kan ha ägt, är redan ofvan taladt.
Det är emellertid ett par utbredningstyper, om hvilka i detta
sammanhang några ord torde böra nämnas.
Den första af dessa typer äro de arter, som äro spridda till Norrland
öfverhufvudtaget uteslutande från Atlanterkusten. De äro ej så
synnerligen många, men ha alla en mycket intressant geografisk förekomst.
Myri-caria germanica har nu i Skandinavien sitt ena utbredningscentrum kring
Finnmarkens inre fjorddalar, sitt andra kring Trondhjemsfjorden och
fjordarna närmast söder om denna. Härifrån har arten spridt sig genom
fjälldalarna såväl söderut i Norge som österut i Sverige, där Indalsälfvens
dalföre, särskildt holmar i älfven, är dess egentliga centrum, och utmed
hvilken flod Myricaria norr om Sundsvall nått ända fram till Bottenhafvet
(fig. 23). Det är möjligt, att denna växt, som har sitt
hufvudutbrednings-område i södra och mellersta Europa, invandrat under den
centralskandinaviska afsmältningstiden och sedermera tack vare sina fröns lätta
spridningsförmåga med begagnande af lämpliga ståndorter vunnit den högst
märkliga utbredning, arten nu har.
I flera afseenden analog synes Echinospermum deflexum vara. Utmed
Norges kust är denna art, som ursprungligen får anses som en
fjällväxt, mycket sällsynt. Hos oss är den en af de mest utpräglade
syd-bergsarter, som finnas. Utanför det område af Sverige, som återfinnes å
kartan, har arten endast en enda ståndort, Taberg i Småland (s. 118).
Att den där är en relikt från ett tidigt skede i vår floras historia synes
högeligen antagligt. Äfven denna växt har liksom Myricaria utmed Indals
älfvens dal nått Bottenhafvets kust vid Sundsvall. Beklagligt är, att
OLSSONS lokaluppgifter för Jämtland äro osäkra; jfr s. 4.
Utaf de i detta arbete närmare behandlade sydskandinaviska arterna
torde det knappast vara mera än en enda, som nått Norrland endast på
vägeri utmed Norges kust. Denna är Cotoneaster vulgaris, som söderifrån
stannar vid Gäfle. Omstående kartskiss (fig, 24) visar dess allmänna utbredning
i landet Det är en buske, hvars egentliga centrum är södra kusterna och
mellansvenska låglandet, där de nordligaste lokalerna äro belägna vid Gäfle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
