- Project Runeberg -  Den norrländska florans geografiska fördelning och invandringshistoria /
209

(1912) [MARC] Author: Gunnar Andersson, Selim Birger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SYDBERG I LAPPLAND

2 i I

Aisjaure, är ett skogsberg med krönet 616 m. ö. h.; sydsidan synes äga
tvärbrant stup. Från detsamma anföras:

’Fr ag aria vesca och *Turritis glabra.

Lycksele lappmark.

Liksom i de förut omtalade lappmarkerna förekomma flera af de
sydskandinaviska arterna så vidt man vet äfven inom Lycksele lappmark
enbart i de tre hittills kända sydbergen: Klippknösen, Laxfjället och
Kyrk-berget. Detta är fallet med Anthyllis vulneraria, Civcæa alpina, Erysimum
hicraciifolium, Sedum annutim, Silene rupestris, Stachys silvatica och
Turri-tis glabra.

Mindre utpräglade sydbergsarter synas Anemone neniorosa samt Ajuga
pyramidalis vara, i det att de äro iakttagna äfven på andra lokaler, den
förra, utom vid sjön Laisan, äfven å Gäutavardo och i Jovattendalen,
den senare i Tängvattensdalen; Corydalis fabacea förekommer äfven i
Jovattendalen å Lilla Låtak nära riksgränsen. Fragaria vesca finnes
på flera spridda lokaler längs hela Umeälfvens öfre dalgång, så att man
här kan tala om ett verkligt samband mellan utbredningsområdet vid
kusten och i fjällens sydberg; jfr kartan 22. Långseleberget vid Stensele,
där Echinospermum deflexum anträffats, är sannolikt värdt en närmare
undersökning-

14. Klippknösen vid Klippens by i Tärna kapellag, besökt d. 8
augusti 1908 af SELIM Birger. Från Laxfjället och Tärna uppför Ume
älfs dalgång träffas granen glest beståndsbildande ända upp till sjöarna
Lilla och Stora Laisan, i spridda exemplar t. o. m. förbi byn Västansjö,
ja några enstaka granar finnas ännu på Ume älfs västra sida midt emot
Björkfors by på omkring 560 m. ö. h. Björkskogen vidtager därefter och
följer längs Öfver Uman in i Norge. Umeälfvens dalgång begränsas mot
öster af utlöpare från det väldiga Norra Storfjället, hvars högsta topp är
Stuoravare 1,764 m. Vid Klippens by bildar en af utlöparna från Norra
Storfjället, af befolkningen benämnd Klippknösen, ett till utseende och
vegetation typiskt sydberg. Detsamma ligger i björkregionen vid 530 till
650 m. ö. h. Nedför hamrarna och genom rasmarken sippra på ett par
ställe äckar. Nedanstående arter ant enades:

I *ir i

Alnus incana,
Betula odorata,
Juniperus comm. ß nana,
Populus tremula,
Prunus padus,

Norrland.

Ribes rubrum,
Rubus idæus,
Salix caprea,
» glauca,
» lanata,

Salix lapponum,

» phylicifolia,
Sorbus aucuparia.

A conitum septenlrionale,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:10:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/norrlflora/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free