Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYDBERG I ÅNGERMANLAND, MEDELPAD OCH JÄMTLAND
2 2()
Ströms vattendal, de förut omnämnda Tjärnåfjällen. Trakten utgöres
enligt den geologiska kartan väsentligen af granitiska och porfyriska
bergarter, med hvilka äfven siluraflagringar uppträda. Att sådana anstå vid
basen af Tjärnåfjäll är säkert. Gunnar Andersson besökte trakten i
augusti 1904, men var icke i tillfälle att undersöka själfva sydberget.
Vegetationen nedanför de vackra tvärbranterna, i hvilka, enligt uppgift af
i trakten boende, många märkliga växter skulle finnas, visade tillfullo, att
jordmånen måste vara mycket bördig.
Själfva Tjärnåfjällen utgöra de högsta delarna af en i väster och öster
strykande ås, som i tvenne toppar, Västra Tjärnåfjäll (764 m.) och Östra
Tjärnåfjäll (793 m.), ha sina högsta partier, belägna något öfver
skogsgränsen. Förekomsten af alm har föranledt holmgren (135, s. 67 och
75) att besöka dem, och han omtalar, att almarna, som nu endast tyckas
förekomma i det östra berget och där på c. 650 m. höjd, äro 12 samt af
utpräglad buskform. Är 1904 berättades i Ählviken viel Hotagen, till
hvilket ställe almar från Tjärnåfjäll inflyttats i en brant sydbacke, att alm
skulle finnas tillsamman med rönn och björk på tre ställen i bergen. Den
är nu starkt borthuggen, ty förr användes den mycket till brödföda».
Inner-barken ansågs nämligen mycket närande, så att man i nödår tillgrep den
för barkbrödsberedning. Almen sades växa i låga, utmed marken
spalie-rande buskar. De bägge i Ählviken odlade almarna trifdes uppenbarligen
ej riktigt väl, oaktadt det gynnsamma läget. Den ena var ett 6—8 m.
högt buskträd med flera stammar från roten, stående i skydd af rönn och
asp, den andra, som stod mera för sig själf, var en 3- 4 m. hög buske
med starkt frusna årsskott.
Enligt holmgrens (135, s. 75) publicerade samt skriftliga uppgifter
äro följande arter funna i bergrötterna här, därvid V. betyder västra och
O. östra berget:
Betula odorata V. Ö.,
Ribes rubrum V.,
Rubus ideeus V ,
Sorbus aucuparia ö.,
*Ulmus montana Ö. (V?).
Aconitum septentrionale V. Ö.
Alchemilla alpina V. ö.,
» vulgaris V.,
*Asperula odorata V.,
Cerefolium silvestre ö.,
1 Enligt exemplar i LUH. insamlades arten redan 1886 i »Tjärnåfjället» af J. O.
Högvall. P. Olssön anger (198 och 202) dessutom från »T|ärnfjället» *Ajuga pyramidalis,
*Epilobium montanum v. ö.,
*Erysimum hieraciifolium V.,
* Fragaria vesca V.,
*Galeopsis tetrahit V. Ö.,
Geranium silvaticum V.,
Melandrium rubrum V.,
Melica nutans ö.,
Myosotis silvatica V. ö.,
Phegopteris dryopteris V.,
*Pteris aquilina V. ö.,
Rumex acetosa Ö.,
*Sedum annuum V.,1
Sinapis arvensis V.,
Solidago virgaurea V.,
Spiræa ulmaria V. ö.,
*Stachys silvatica V. ö.,
Stellaria nemorum V. ö.,
Urtica dioica V. ö.,
Valeriana otficinalis V. Ö.,
*Viola mirabilis V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
