Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYDBERG I ÅNGERMANLAND, MEDELPAD OCH JÄMTLAND
2 2()
tens nordsida omtalas: »en mängd högst besynnerligt bildade fjällkullar
— — — bestående af en täljstensblandad glimmerskiffer; — man finner
här en ganska intressant vegetation både af fanerogamer och lafvar».
Bland dessa må nu blott nämnas Cotoneaster, Anthyllis och Salix polaris’.
Listan på för oss från Skurdalshöjdens sluttningar bekanta arter,
träffade ofvan barrskogsregionen, har följande utseende:
’Cotoneaster vulgaris.
* Anthyllis vulneraria,
Aspidium lonchitis,
hisinger (126 i, s. 74) änger vidare Blcchnum spicani växa »väster
om Skurdalsporten», och i riksmuseets herbarium finnas exemplar af Ajuga
pyramidalis, insamlade af Fr. Ahlfvengen i Skurdalsfjällens björkregion.
78. Fångvålen. Till de mera sällan besökta delarna af Are s:n
höra de söder om Ottsjön och Hottsjön liggande. Under en resa 1889
studerade emellertid M. Elfstrand (79, s. 23) ingående det norr om ö.
Fångvattnet (640 m.) och Rulldalen belägna lågfjället Fångvålen.
Ber-get når enligt nyare mätningar 955 m. och »är mot söder mycket brant,
isynnerhet är detta fallet med dess mellersta och högsta, ofvan
granregio-nen liggande partier». Enligt Elfstrands barometermätningar skulle
grangränsen å detsamma ligga vid c. 800 m., medan björkgränsen når
minst ett trettiotal m. högre. »i de branter, som tillhöra öfre delen af
björkregionen på fjällets södra sida, framträda flerstädes nakna klippväggar,
hvilka åtminstone till stor del bestå af lerskiffer, som håller glimmer samt
äfven klorit och något epidot.» Betydelsen af berggrundens kalkhalt för
vegetationens yppighet framhålles särskildt. »Nedanför dessa klippor
ligger en massa större och mindre stenar, hvilka tydligen lossnat och
nedrullat från klipporna. i denna branta, klippiga och steniga björkregion
samt i öfversta delen af granregionen pä fjällets södra sluttning har man
den på samma gång frodigaste och intressantaste vegetationen.» Här nedan
anföres listan å björkregionens arter; ett par växter, hvilka äga intresse,
men endast antecknats från granregionen, äro emellertid medtagna och
utmärkta med †. Hieracierna äro utelämnade. Den intressanta
blandnings-floran utgöres af i allt 88 arter:
Betula nana,
> odorata,
Daphne mezereum,
Populus tremula,
Salix caprea,
Norrland.
Erigeron acris f.,
Habenaria albida,
Ranunculus platanifolius,
Salix polaris,
Saxifraga cotyledon,
» rivularis,
Triticum violaceum.
Salix nigricans,
» phylicifolia.
Actæa spicata,
Aconitum septentrionale,
Agrostis borealis,
Angelica archangelica,
Air a flexuosa ß montana,
Alchemilla alpina,
Andromeda polifolia,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
