- Project Runeberg -  P.A. Norstedt & Söner, Jubileumsskrift 1823-1923 /
3

(1923) [MARC] Author: Carl G. Laurin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

P. A. Norstedt & Söner till kungl. boktryckare. P. A.
Norstedt dog först 1840. I sitt äktenskap med Lovisa Tunelius
hade han utom sina nyssnämnda söner Adolf (1795—^få)
och Carl (1797—1862) också två döttrar, Sara Louise (1798—
1878) och Carolina Petronella (1809—1894).

Den gamle överdirektörens och kungl. boktryckarens anlete
var skarpskuret och ädelt, men magert med blåa ådror vid
tinningarna, såsom det tecknats på ett samtida porträtt. De
halvslutna ögonen blickade något högmodigt, och det är ej
för mycket att säga, att ett drag av patricier vilade över
hans gestalt.

Adolf Norstedt, vars åtminstone på den här meddelade
bilden ganska romantiska och välbildade anlete avtecknats
som han såg ut, då tryckeriet flyttades till Riddarholmen, hade
varit notarie i hovrätten och fick kontorsgöromålen på sin lott.
Han var en ordningens man, som med nit och omtanke under
flera decennier skötte P. A. Norstedt & Söners bokföring.

Carl Norstedt var under mer än tre decennier den drivande
kraften i affären. På en gång myndig och godhjärtad var han
både i och utom arbetet en kraftkarl. Hur lik han än var
sin syster Carolina till det yttre — båda påminde starkt om
fadern — så skilde han sig mycket från »demoisellerna
Norstedt», vilka, sensibla som den tidens fruntimmer voro, brukade,
som brodern Carl uttryckte sig, hoppa högt i sina sängar, om
en mygga nös på Storkyrkotornet. I sina unga dar hade han
haft håg för den militära banan, och under det att Adolf läste
på hovrätten i Uppsala, verkade Carl som underofficer på K.
Närkes regemente. Av ekonomiska skäl måste han dock lämna
den militära banan och blev under någon tid kontrollant vid
Hjälmare kanal, varifrån han kallades av sin fader för att
hjälpa till på Norstedtska tryckeriet. Familjetraditionen
berättar som prov på hans ekonomiska sinne, att han som liten
tolvåring vid systern Carolinas födelse oroligt frågat: »Skall den
ungen också ärva?» Givmild och frikostig var han sedan både

1—333137 >7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 15:07:42 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/norsjubi/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free