Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inom och utom sin släkt. Det militära draget satt i honom,
och kl. halv 6 på morgonen gick han ner i trädgården vid
Riddarholmskanalen, där »pojkkammaren» låg, och purrade
de där sovande lärgossarna samt såg sedan efter, med tillhjälp
av medhavd rotting, att ynglingarna kl. 9 på kvällen voro
i säng. Som fåordig och barsk beskrives han, men också med
ett gott hjärta, som gärna ville hjälpa. Och det torde nog
icke varit alldeles obehövligt under en tid, då
stilgjuteriar-betare ännu omkring 1860 hade 6 skilling om dagen. Under
detta årtionde skulle emellertid en välbehövlig
löneförhöjning inträffa, och omkring 1875 hade en sådan arbetare 2
kronor 50 öre.
Carl Norstedt var en arbetets man och aldrig rädd för
besväret. Trots att han hade akademisk bildning och i
Uppsala avlagt kameralexamen, tvang honom hans håg för det
militära att underkasta sig gradpasseringens svårigheter, då
han ej gått igenom militärskola. M.ed samma energi, som han
sökt utbilda sig till officer, satte han sig in i sättandet och
tryckandet och blev också här gradpasserare, arbetande vid
kast och press.
En av hans personliga vänner, den kände skolmannen,
läroboksförfattaren och politikern P. A. Siljeström, svärfar till
Albert Laurin, skriver, att »Carl Norstedt var en ypperlig
representant för den industriella skola, som bekänner sig till
den konungslige predikarens visdomsregel att vara glad i sitt
arbete». Bittida och sent vandrade han genom arbetslokalerna
och över tomten med sin stora björnliknande hund. På
tryckeriet gick det vid den tiden tämligen primitivt till. Någon
korrekturavdelning fanns ej, men man satte då så väl på Norstedts,
att Fredrik Dahlgren — Fredrek på Ransätt — som brukade
läsa korrektur åt firman, ej minst på Tegnér, tyckte det var
tråkigt att ej hitta ett enda fel i ett helt ark. Man behöver
nu ej ha tråkigt av samma anledning.
En gång uppvaktade Carl Norstedt professor Berzelius,
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
