Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljodlæra - Ordlæra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
§ 35. rd vert ofte uttala r paa vestlandet
og l (tjukk l) paa austlandet og nordanfjells: ord,
gård, skurd (paa vestlaudet: or, gar, skur; paa
austlandet: ol, gal, skul).
§ 36. g framfor linne vokalar vert uttala som
j: geit, gøyma (les: jeit, jøyma). I same stoda
vert k uttala som kj: køyra, keid (les: kjøyra, kjei).
Merkn. I ljodlett staving hev g og k framfor e ofte
sin vanlege harde uttale: skogen, boki, folket, sterke; soleis
alltid i samansetningar som makelaus, hageblom, skuggedal.
§ 37. m i enden av ord vert i uttalen paa
vestlandet ofte burtkasta: deim, honom, som,
bygdom (paa vestlandet: dei, haano, so, bygdo.)
§ 38. mb vert mangstad i uttalen tiljamna
til mm: lamb, timber, kjemba (uttala mange stader:
lamm, timmer, kjemma). rn vert i daglegtalen ofte
tiljamna til nn (eller dn): visorne (utt. visonne),
baatarne (utt. baatanne eller baatadne.)
§ 39. t fell i uttalen oftast burt i
tvostavingsformer, naar han stend i enden av ordet: huset,
riket (les: husˋe, rikje). Sameleis det (les: de).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
