Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sætningslæra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2. eit anna namnord: kong Haakon; diktaren Vinje;
byen Bergen. — Vara deg, mann! I det siste tilfellet er
mann attaat-set (apposisjon).
3. eit namnord med præposisjon framanfor eller
eigedomspronomen etter: enden paa visa; mannen sin hatt.
2. Hovudsetning — undersetning.
§ 130. Ei setning som kann verta utsagd utan
hjelp av andre setningar, kallar me hovudsetning:
baaten siglde. Ei setning som ikkje kann staa
aaleine, men som lyt stydja seg aat ei onnor,
kallar me undersetning: baaten siglde, fyrr enn
guten kom.
Undersetningi kann ein stundom smetta inn
millom lederne i hovudsetningi: det som eg fekk,
var litet. Her er som eg fekk undersetning.
§ 131. Hovudsetningarne kann vera tri
slag, anten forteljande: baaten siglde; eller
spyrjande: kva er lengste timen paa dagen? —
eller bjodande (ynskjande): kom heim! Signe
kvilet!
§ 132. Undersetningarne er:
1. Namnsetningar: det var vel at du kom
(undersetningi er subjekt). Eg baud honom at han
skulde fara spakt fram (undersetningi er objekt).
Me spurde um han vilde kveda for oss (objekt).
2. Eigenskapssetningar; dei byrjar oftast
med det relative pronomen som: han tegjer som
mest veit (relativsetning).
3. Adverbiale setningar
(utfyllingssetningar); dei byrjar med dei underordnande
bindeord: det gode gjerest medan det vonde gjeng (tidi).
Eg synte honom kvar det var (staden). Dei laut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
