Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vandring genom Dalarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin snö. Klar som nordens himmel, hvilken den
skall afspegla, börjar den, med vårsolen, sin
sommarvandring. Åsynen af en stor naturkraft
befriar menniskosinnet från allt kink. Imellan
vackra, löfrika stränder framtågar elfven, stundom
med forsar, stundom med förtjusande lugn-vatten,
och upptager i förbigående hundradetals små
bäckar, hvilka springa ned i dess sköte, likasom
ville de deltaga i sin furstes segertåg. Efter sin
sista bragd vid Elfkarleby gifver den slutligen
sitt lif åt hafvet — en sublim död, hvars aning
man långt förut kunnat läsa i dess lopp.
Landet, som från alla sidor sänker sig mot
elfven, frodigt af dess grannskap, består af sand,
som dock genom odling fått en fruktbärande yta.
Boningarne ligga patriarchaliskt kringströdda i det
gröna, såsom på en stor beteshage, imellan groupper
af blomstrande träd, sköna bouquetter ur Floras
ymnighetshorn. Byggnadssättet i Dalarne
tillkännagifver hvarken högfärd eller armod.
Högfärden bygger praktrum, så att den glömmer
bygga boningsrum; men här är förhållandet
nästan för mycket motsatt, ty till och med
bekvämligheten saknas. Också begagnar Dalfolket sina
hemvist endast som hviloställen, emedan det mest
är på vandrande fot, dels vid fäbodarne, dels ute
i landet på arbete, så att man ej skulle fela
mycket, om man sade, att detta folket är hemma
öfver allt, utom hos sig sjelft. Detta gäller likväl
icke lika om alla Dalsocknar. Såsom vinterquarter
betraktade, äro stugorna väl icke rymliga, men
ha dock ett halft utseende af treflighet, äfvensom
folket af bergning. Hafren föder sin såningsman,
lika bra som hvetet sin. Det är jemnförelsen
med ett bättre, som gör menniskan obelåten med
det hon eger, då deremot vanan, som insupes med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
