- Project Runeberg -  Vandring genom Dalarne, jemte författarens resa söderut /
14

(1829) [MARC] Author: Otto Sebastian von Unge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vandring genom Dalarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kiselsand, men flyttades sedan till sin nuvarande
plats. Oaktadt allmogen påstår motsatsen, ville
jag anse h varje fabriksinrättning som en
välger-ning för denna aflägsna ort. Måtte den
ifrågavarande blifva befriad från alla medtäflare inom
orten! Det är likvisst ganska vanligt, att, der en
man med industri gått fram, der släpa sig,
oför-skämdt och oklokt, tio andra efter på snålskjuts.
Min välgångsönskan är den enda ersättning,
jag-kan gifva Johannisholm för all den väifägnad, det
gaf oss.

FFenjans prestgård är belägen vid öfra ändan
af den två mil långa sjön, på brädden af
Wanelf-’verij som förut var oss bekant. Detta ställe är
alldeles isoleradt från verlden, ty dit leder
knappast en fästig, mycket mindre en farbar väg. För
att komma både fort och behagligt, valde vi den
raka, gungande, strålande vägen öfver vattnet, en
ärans bana emot det tröttsamma, oberömda
kämpandet med berg och moras. Vi fingo plats i
kyrkbåten, som hvarje lördagsqväll eller
söndagsmorgon gör sina ämbetsresor; och det inskränkta,
gemensamma rummet, hvarpå så många
menni-skolif delade samma ro eller samma fara,
föranledde en öppenhj er tighet, som ofta saknas i
hvar-dagslifvet, knöt ikring alla ett band af
brödraskap, som icke borde ha brustit vid
landningsstället. Visserligen yttrades glädjen på sitt eget
rustika sätt; men den var ledig och upprigtig
— naturens oförfalskade vara, hvaraf man
åtminstone icke bedrages. Umgänges vettet må stegras
huru högt som helst, så uppammades det ändock
af naturen, och vi måste återgå till den
sanningen, att vilden i sin bud var stamfader för vårt
förfinade slägte. Till och med folkets drägt
väckte hos mig en känsla af nöje; likväl är qvin-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:13:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nosdalarne/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free