- Project Runeberg -  Vandring genom Dalarne, jemte författarens resa söderut /
16

(1829) [MARC] Author: Otto Sebastian von Unge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vandring genom Dalarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bebyggare hafva sin egen förnöjsamhet att tacka
för dagligt bröd, om man så kan kalla
barkmjölet, h vartill de ofta, vintertiden, måste taga sin
tillflykt. De blanda då upp det med mäsk,
hem-tad från pr estgården, och i allmänhet hafva de
anspråk på att derifrån erhålla både andelig
och lekamlig föda. Dalkarlens industri kostar
honom mera, än den smakar. De täta
utvandrin-garne, som kanske föranleddes af beliofvet,
fortsättas nu af vana, och vanan är ofta starkare än
allt sundt förnuft. Folket vinner väl på detta
sätt en utkomst för dagen, men försummar
der-emot det, som borde vara dess hufvudnäring och
liemsyssla. J ag bi vistade i FFenjan ett
bondhröl-lopp, der anrättningen var ovanligt appetitlig, för
att stå på ett Wenjans bord. Ehuru sjelfva det
äkta paret såg ut att tänka mera på nöden, än
lusten af äktenskapet, sattes ändock
brölloppsla-laget i rörelse af en säckpipa, hvilken lät pina
ur sig någonting, som skulle vara dansmusik, och
hvarvid jag, så långt nykterheten tillät mig,
sökte imitera detsamma. Det är rätt burlesqua
pantomimer, som brännvinet låter sina dyrhare
cx-sequera; men de tilldraga sig alla inom djurriket.
Jag ömkar det hjertliga och eljest redbara folket,
att brännvinet har blifvit dess vacle mecum.
Under ett sådant tillstånd, då menniskans eget lif
är för henne endast en synvilla, då hon ej kan
räkna ett enda af de tio budorden sig till godo,
synes hon verkligen i sin missgerningsbalk. Den,
som har buken till sin Gud, har den äfven till
sin djefvul. Lätt förflyger det andeliga hos
men-niskan, och då är endast det materiella q var. —
Bokstäfverna af ett dödt språk kunna väl sticka
fram under stoft och smuts; men deras mening
är förlorad. Detta är bilden af månget menni-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:13:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nosdalarne/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free