- Project Runeberg -  Vandring genom Dalarne, jemte författarens resa söderut /
18

(1829) [MARC] Author: Otto Sebastian von Unge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vandring genom Dalarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Nedanför berget, vid ingången till skogen, sågo vi för
sista gången skymten af prestgården, med
byarna, som klasvis ligga ikring densamma, och vi
skickade en helsning tillbaka till det ställe,
derifrån afskedet icke sades i ett vanligt ödmjuka
tjenare. Här, vid fäbostället, var den lefvande
verlden borttagen från vår åsyn — vi
öfverlemnade oss åt den döda. Ända till fjellen i Lima
mätte vi landet med våra blickar; ett öde land,
ämnadt må hända åt kommande seclers befolkning.
Man bedrager sig ansenligt på måtten, då man
ser allting ofvanifrån och i massa. Vi började
åter avancera, tröga och tigande, smakade på den
uppdukning af bär, som skogen gästfritt tillbjöd
oss, och vid ett uselt fäboställe, inom Elfdals
rågång, funno vi ett nytt ämne till sysselsättning
ur Pandoras outtömliga ask. Ett pörte, som mer
liknade en svinstia, än en menniskoboning,
gömde i sitt svarta, vämjeliga sköte en syster till
trollpackorna, om jag såg rätt, och en skock barn,
stekta af solen och endast till benranglen närda
af jorden. Evetsberg, capell till Elfdalen, låg
framför oss, när vi höjde våra blickar, och, efter
en tröttsam förmiddag, höllo vi vårt intåg i byn,
hvilken var så öfvergifven, som hade man der
väntat fienden. Vi åto vår middag på
kyrkogården, der så många ätas, skildes vid vår lots och
togo kosan åt den blå bergskedjan, på hvars
hitsida vi skulle finna Elfdals kyrka. I dessa berg
ligger porphyrn, den allvarsamma Svenska
marmorn. Nedanför Evetsberg gingo vi öfver en för
oss anonym ström, som gaf oss förfriskning.
Tallskogen sänkte redan sin skugga öfver våra fjät,
och en mängd både stillastående och rinnande
vatten uppehöllo dem. Troget slutna intill
hvarandra, genomfamlade vi skogen, såsom ett par af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:13:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nosdalarne/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free