Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vandring genom Dalarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna verlden har någonting vildmarkslikt.
Ofta förlorar den spåret, då deremot rangen och
rikedomen, snillets och dygdens beständiga
préjudicer, bana sig väg öfver allt. Men sådant är
mensklighetens krigstillstånd här i verlden, att,
hvad förtjensten sår, det skördar ofta dess fiende,
ty denna fiende är, i moraliskt fall, hvad
näfrätten är i physiskt. På de båda sidorna om
Åsbyn bo två olikartade folk. Sernafolket är slägt
med Norrmännen; till och med språket
påminner om Norskan. I synnerhet ha invånarne på
Idre, capells-laget till Serna, ett sanguiniskt
lynne, för att döma efter utseendet, just till trots af
den hårda fjellnaturen. Elfdalsbonden deremot
är tungsint och trög, af en mjältsjuk och fattig
uppsyn, samt älskar att sitta stilla. Det var en
lek af naturen, att göra honom till egare af den
mörka, tunga porphyrn. I Elfdalen träffar man
många så kallade Läsare. Det är med läsning,
som med eld: man kan lätt bränna, i stället för
att värma sig, och all sectanda är verkligen ett
brännsår. Då det hos menniskan nedlaggda
behofvet af ett högre ljus, än natur-religionens,
möter svårigheter för sitt tillfredsställande, danas
troligen deraf denna hemläsning (om jag så får
kalla den), hvilken skulle vara nyttig, om icke
stundom ett och annat tilltagset hufvud upphäfde sig
till uttolkare af Skriftens mörka ställen och
derigenom väckte hos sitt auditorium en anda, icke
efter Guds sinne, utan efter sitt eget interesse
eller sin egen okunnighet. Men, om man i
Elfdalen träffar en sådan ensidighet i andeliga ting, som
alltid är ett missförstånd, så träffar man deremot
i Serna dess motsats. Der dansar man, heldre
än man läser, och Idrebonden är färdig att
dansa bort sista brödbiten, så att man kunde säga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
