- Project Runeberg -  Vandring genom Dalarne, jemte författarens resa söderut /
22

(1829) [MARC] Author: Otto Sebastian von Unge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vandring genom Dalarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skulle kunna föda sina inbyggare såsom åkermän,
dock skulle göra det, om de med mera allvar och
calcul omfattade boskapsskötseln, till hvars
för-kofrande landet just tyckes erbjuda sig, och det
så påtagligt, att jag icke sällan, vid deras
fäbo-ställen, trodde mig se en förkroppsligad herdedikt.

Elfdalsspråket, som man säger likna
Skotskan, gnäller som en hjertängslan och är den mest
sega och obegripliga af alla Dal-dialekter. Om
också Elfdalsfolket talar som Skottarne, vet jag
dock säkert, att Ossian icke talar Elfdalsmålet.
Hvarje Dalsocken är som en canton för sig och
har någon egenhet i folklynne och seder, de
e-gentliga kännetecknen på lynnet. Jag repeterar
min erfarenhet, att språkförändringarne äro minst
lika många som socknarne. Svenskan är mer
uppblandning, än stamspråk, till den egentliga
Dalskan, och folket begagnar den endast som lån,
såsom en artighet mot resande, eller en
nödvändighet under vandringarne. Det anses vara en
högfärd, när Dalfolket sinsimellan talar Svenska.
De gamla sagorna må veta, om Elfdalsspråket
härstammar från gamla Götiskan, eller icke — livad
jag kan intyga, är, att i denna socken hade jag
ingenting förlorat vid att vara döf.

Ofvanifrån höjden, der Åsbyn har sin plats,
ser man elfven slingra sig i djupet, lik en
ofantlig vattenorm, hvars hufvud och stjert icke
synas. Lungan vidgar sig på den höga
ståndpunkten och tankan med henne — det friska
andetaget kännes ända in i hjertat, och detta förlänger
lifvet. Vi nedstego från byn, der vi lemnat i
förvar det för Serna-sejouren onödiga bagaget, och
af Gröt-Lars Larsson stakades vi öfver till högra
eifstranden, den vi lemnat vid Myckelcing.
Dylika tillnamn, som det nyssnämnda, äro allmänna i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:13:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nosdalarne/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free