- Project Runeberg -  Vandring genom Dalarne, jemte författarens resa söderut /
26

(1829) [MARC] Author: Otto Sebastian von Unge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vandring genom Dalarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sin mystiska prakt, och denna våra fotters lykta
hade vi att tacka för vår framkomst till
Fjätros-’vulleiij tredje dagens morgon efter vår utmarche
från PFenjan; och, som vår proviant för magens
Låda tillbringare, gommen och strupen, var
förtärd, smakade mig den första Serna-anrättning,
jag förtärde, så förträffligt, som hade den varit
tillagad efter kokbok. Bordservicen här i landet
hestår ibland annat af träskålar, och dessa äro
troligen det enda i hela huset, som hålles snyggt.
Såsom menniskan är, så är husgerådet och alla
hennes alster. Ofta är det sjelfva naturens
enfald, som af de förfinade menniskorna kallas
råhet. Men just genom sin enfald, sin enkelhet,
tjenar den till ändamålet. Vid Fjätros^ af en
timmes väg skildt från prestgården, återsågo vi
således menniskoboningar, ehuru de synas vara
byggda af mullvador. Eldstaden utgöres af ett
stenröse i midten af pörtet, som hvarken har golf
eller tak, om man ej så kan kalla några
träklabbar, ej tjenande till annat än att hålla röken
inne. Stugorna i byn, ehuru de äfven äro
uppstaplade af otäljda vindfällen, ha åtminstone
fen-ster och en spis af sandsten (iy tegel finnes
icke i hela Sernaaf hrist på lera), och jag nästan
tror, att folkets skick något rättar sig efter
boningen, hvaruti det vistas. Imelian Fjätros och
Sernabyn undergingo vi verkligen den sista
srnör-jelsen: våra steg voro tunga som missdådares, och
fjellen skickade oss en så genomkylande nordanvind,
att vi, vid framkomsten till prestgården, mest
traderades af vinterbrasan i spiseln — den 26 Juli.
Det var den höga Städjan, hvilken vi redan vid
Fjätros upptäckte, som så tog emot oss. Det är
endast nordanvinden, som förorsakar en sådan
kyla, ty här blåser den färsk. Eljest är solens vär-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:13:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nosdalarne/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free