- Project Runeberg -  Vandring genom Dalarne, jemte författarens resa söderut /
27

(1829) [MARC] Author: Otto Sebastian von Unge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vandring genom Dalarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ma en tillräcklig brasa; kanske är den till och med
mer tryckande än i de sydligare landsorterna,
af det skäl, att luftmassan imellan fjellen
upphettas som i en kokgryta.

Ju mer man nalkas norden, dess mindre
begär man af lifvets goda. Min kropp upplefde
imellertid ingen fastedag i Serna; men af
säll-skapslifvet fann jag deremot ett svårt
diminuti-vum, ty i hela öfra Dalarne ho inga andra
ståndspersoner, än några få, långt spridda, tjenstemän.
Också var min första tanka, vid inträdet i
prest-gården, att pastors dubbla prestår äfven måste
tära såsom dubbla år på lians lifstråd. Att
denna lians rättighet icke åtföljer pastoratet, utan är
personel, föreföll mig oväntadt, helst här, hvarest
hans tjenst borde vara ställd på en viss
ca-pitulationstid, efter hvars förlopp han vore
berättigad till befordran. Serna är likasom ett
för-kastadt land; men för mig är det också ett
sagans land, dit jag säkert mången gång skall
längta tillbaka, när det vanliga lifvet blir mig alltför
vanligt. Också vore Dalvandringen, utan att ha
sett Serna_, såsom en mening utan verbet. Det
är den vilda naturen, man här skall söka — biet
far långt bort, för att leta sig födan; —
menni-skorna bar man här på köpet, och derefter måste
man rätta sina anspråk på dem.

Under våra ströftåg i Serna voro vi
sjelf-skrifha till fri förpiägning, och man syntes
gif-va lika gerna, som vi emottogo. Kanske få vi
dock skrifva denna gästfrihet på de oss
åtföljande länsmannens och scholmästarens räkning,
på hvilken allmogen här, såsom annorstädes, är
mån om att icke bli skyld ig. Q vinnorna i
Serna äro ett godt och icke obehagligt slägte; i alla
hänseenden bättre än männerna, hvilkas obenägen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:13:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nosdalarne/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free