- Project Runeberg -  Vandring genom Dalarne, jemte författarens resa söderut /
31

(1829) [MARC] Author: Otto Sebastian von Unge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vandring genom Dalarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

huru det tillgår på en vandring i Serna. Det
första phenomen, vi träffade, sedan vi lemnat
prestgården, var en f. d. Yerraländsk
brukspatron, nu mer fiskare i Serna och, om vintern,
medlijelpare åt scholmästaren. Med sin
fiskredskap och sin hund, sina bekymmer och sina
trasor, flyttar han ikring hland fjellsjöarne och kan
med möda lifnära sig af sitt nödtvungna
liandt-verk. Af en stormig sjö har denne Robinson
blifvit vräkt på en så öde strand, och såsom en
saga låter hans lefnadshistoria. Sedan vi, i ett
pörte vid Grönsåsen, genomgått ett slags rökcur
under natten, blefvo vi beroende af en
vägviser-ska, så outtröttlig och så snabbfotad, att jag med
knot tänkte, hennes fotter voro förhärdade. Den
lilla Woslaströnimenj som skär sig fram genom
marken, blötte oss till en början; träsk och
vindfällen ville sedan hålla oss q var; li vassa stenar
låto oss på andra ställen känna li varje steg, vi
gjorde, och slutligen måste vi, till råga på allt,
vada i vår svett öfver den iskalla Fuluelfven.
Sådana kommo vi till Mörkret, en fäbovaii vid
nedersta omkretsen af fjellets skogbevexta region,
der vi sammanträffade med en troupe fäbofolk,
som på skogen undvikit oss såsom skojare, och
der lialmkärfvén icke nekade oss en stärkande
sömn. Ifrån Mörkret går vägen en fjerdedels mil
brant uppföre till foten af det egentliga fjeliet,
hvilket ligger som ett ofantligt snäckskal i
mossa. Der promenera hästarne, de enda
arbetscrea-tur, som brukas i socknen, upp och ned, ofta
tyngda af 12 ä 16 lisp. klöf, utan att, såsom jag
trodde, göra några knäfall. Men de ha en egen
talent för fjellvandringar, dessa creatur, som här
äro af Norrsk race, och i synnerhet
anmärkningsvärd är den lätthet, de gifva sig, då de passera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:13:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nosdalarne/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free