- Project Runeberg -  Vandring genom Dalarne, jemte författarens resa söderut /
32

(1829) [MARC] Author: Otto Sebastian von Unge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vandring genom Dalarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kärr och dyjord. Under ett beständigt metande,
som renderade oss några för mig, okända fiskar-*
ter, aflägsnade vi oss från Mörkret, och snart
så-go vi Njupeskcirs smala vattenstrimma komma
som en blixt emot oss utför klippan. Ett
stycke längre ned gör den åter en lång,
störtande carriére öfver flera afsatser, i mångfalkliga
slingringar, och längst ned i Fuludale?i hörer man
det förenade suset af flera små strömmar, hvilka
vänta der nere, for att emottagas och föras af den
cljerf-va luftspringaren, Njupan. Deras.stränder äro
klädda med smålöfvigt buskverk, vextrikets största
härlighet i Serna; deras vatten är kallt, ty det
låg nyss i drifvor på fjellen. Sommaren förmår
icke så mycket här, att icke alltid några sådana
stycken af vintern ligga qvar i bergsskrefvorna. De
bländande snöfälten äro innefattade i mörka
sten-lager, såsom jouveler på sorgedok, och solen
gjuter förgäfves sin strålflod på deras yta. Jag
sökte en blomma vid snökanten, utan att finna:
sommaren och vintern kunna ej vidröra hvarandra,
utan att det kostar enderas lif. Men nederst vid
vattenfallet, vattnad af dess ånga, utsprider sig
en härmning af vårens grönska. Vid Stens
fäbo-vali vänder man sig ännu en gång tillhaka och ser
ibland skogstopparne det höga fallet, som i
sammanbundna festoner sköljer den vid verldens
skapelse laggda stenmuren. Sedan möter intet
uppehåll på hemvägen, och i prestgården, som är
så litet för samfundsmenniskan, men dock så
mycket, emedan den här i vildmarken är det enda
af den sorten, godtgör man snart sin fatigue,
nöjd att hafva sett ett sådant compendium af det
stora i naturen.

Vår andra påhelsning tillhörde Städjan, den
högsta fjellknotan på Svenska sidan, nedanom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 1 15:36:31 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nosdalarne/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free