- Project Runeberg -  Vandring genom Dalarne, jemte författarens resa söderut /
33

(1829) [MARC] Author: Otto Sebastian von Unge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vandring genom Dalarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Åreskutan. Den kallas härstädes Skrållestäd,
hvaraf hela trakten fått namn af Skrållebygden,
I-från prestgårdstrappan stego vi i båten, som
förde oss genom den smala Sernasjön, förbi den
höga byn Hede, upp till ett ställe, vid namn
Elfros som endast är bebygdt med ett skjul för
fiskare, hvarest vi, till en parodi öfver denna
å-byggnad, begagnade den uppdragna och
omvända båten såsom tak emot regnet. Här framkommer
östra Dalelfven ur skogens mörker och träffar
snart sina mindre följeslagare, Lemma och Foska.
Flodernas namn hafva här ett välljud, som icke
är Svenskt. Till natten hunno vi Foskevallen,
som nyss var evacuerad, och hvarest några
husgerådssaker jemte matvaror, hvaribland sur fisk,
stodo för öppna dörrar. Upprymd af detta
bevis på god tro till sina likar, somnade jag på
våra, af färskt hö tillagade, sängkläder, i ljufligare
drömmar, än dem Storsultanen kan hemta ur sin
opiiflaska. Morgonstunden fann oss redan en mil
längre bort vid Foskedalsasvallen, der en kärring
genom sitt prat, hvars största löjlighet likväl
bestod i dialekten och idiomerna, beredde oss en
motion äfven för skrattmusklerna och sedan så
plägade oss med drafle och så kallad ramgröt
(hvaraf det första betyder färsk ost), att
uppstigandet på fjellet, som här begynnes, kostade oss
möda redan i föreställningen, ty våra ben buro
nu icke annat än lefvande visthusbodar. Städjan
ligger, i den kroklinea vi togo, tre mil norrut
i-från prestgården, hvarifrån den ser ut som en
kegla. Egentligen har den dock formen af ett
städ, såsom namnet tillkännagifver, eller af en
uppnedvänd båt, hvars stäf vänder sig mot
prestgården. Sådana gränsfästningar bygger naturen.

Vandringar. 3.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 1 15:36:31 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nosdalarne/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free